Götaplatsen står inför en omdaning. Man avser att bygga ut och glasa in Stadsbiblioteket. Denna idé kan kritiseras ur tekniska, byggnads- och driftsekonomiska aspekter. Jag tänker här fundera på utformningen ur stadsmässig aspekt.
I dag talar vi om city branding, där en stad ska profilera sig genom en ikonbyggnad. Ledande arkitekter som Rogers, Piano, Nouvel sätter avtryck i världen ibland utan djupare lokalkänsla eller förankring. Resultatet blir byggnadsverk utan hänsyn till sin omgivning. Det kan fungera fint som Turning Torso i Malmö, men ibland kan det få förödande konsekvenser i sin omgivning.
Arkitekttidningar fylls av solitära identitetslösa exempel som kan byggas var som helst. Med datorer och modern byggteknik kan man glasa in vad som helst. Materialet är inte längre ett hinder. Det aktuella förslaget till om- och tillbyggnad av Stadsbiblioteket är ett barn av den andan. Det förvånar mig, att beslutsfattarna inte ser detta. Man borde i stället beakta platsens själ i ett långsiktigt perspektiv.
I god stadsbyggnad skapar man en helhet av gator och torg. Offentliga byggnader är accenter i samspel med sin omgivning. På Götaplatsen har byggnaderna en lågmäld dialog med varandra. Bostadshusen sinsemellan. Konserthuset och Stadsteatern med sina skärmtak och glasade foajéer.
Här kan Stadsbiblioteket låna ett formelement från Stadsteaterns intressanta fasad och låta det komma tillbaka i modern form i tillbyggnaden och därigenom bli en förstärkning av det harmoniska ackord som gör Götaplatsen så stark.
Ett ingenmansland
I Japan använder man sig av shakkei, det lånade landskapet, och i många av Henry Moores av skulpturer ser man, att delarna skapar ett starkt spänningsfält i sitt samspel med varandra.
En helhet genom samstämmighet i fasadmaterial och klar rumslig begränsning var en målsättning i planeringen redan från början. I hörnet mellan biblioteket och Lorensbergs fula gavel rinner torget emellertid ut i ett ingenmansland. Vill man göra som det ursprungligen var tänkt skulle man på Lorensbergssidan bygga ut lika mycket som vid bostadshuset med fotoaffären mittemot, för att avsluta torget tydligt mot Avenyn. En sådan byggnad skymmer tyvärr Götaplatsen väl mycket nerifrån Avenyn. En volym i linje med Lorensbergs fasad är en fin kompromiss. Platsen får då en tydlig avslutning utan att siktlinjer förstörs.
Den nya byggnaden kan lysa som en lykta, när det är mörkt och annonsera sig från långt håll med sin egna unika identitet. Man löser inga problem med att 2007 glasa in en byggnad från 1967. Tänk om och låt Stadsbibliotekets utbyggnad vara första steget till en riktig uppgradering av Götaplatsen. Om 16 år kanske det blir en ny göteborgsutställning?
Riv upp beslutet om det aktuella förslaget. Vi behöver en representativ Götaplats. Kanske blir den Göteborgs egna ikon?
Akke Zimdal
arkitekt