Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    "Nya idéer blir motarbetade"

    Vad tror du om Göteborgs framtid? Vi ställde frågan till några kreativa personer.

    Vad tror du om Göteborgs framtid?

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Henrik Torehammar, journalist, programledare i P3:

    – Jag tänker lite att det pågår en politisk identitetskris här just nu. Bilden av goa Göteborg & Co där politik och näringsliv framgångsrikt samverkar ersätts av "mutstaden" – med Janne Josefssons ord – där sossarna krisar. Det blir ett ifrågasättande av själva berättelsen om Göteborg.

    – Själv flyr jag skeppet nu, jag drar upp till Stockholm vid årsskiftet. Det handlar mycket om privata skäl – jag har min kille i Stockholm – men jag har också känt att det är svårt att komma in i Göteborg. Jag pratade med min redaktionskollega Sonja om det nyligen, hon är från Tyskland och säger att Göteborg är den stad som hon har varit mest rädd i. Det finns en våldsam historia och många kvinnor har farit väldigt illa här på sistone. Som homosexuell känner jag samma sak, jag skulle aldrig gå och hålla min kille i handen efter mörkrets inbrott. Två gånger har jag faktiskt hamnat i gruff för att jag har gjort just det. Jag har gett Göteborg så många chanser, men det är något med otryggheten här.

    – Det handlar om mediesituationen också, som samhällsjournalist vill jag gärna befinna mig där makten är och där saker och ting bestäms. Så jag hoppar av, säger tack och hej till Göteborg. Det har varit trevligt och lite bråkigt, men nu gör jag slut.

    Sarah Assbring, alias el Perro del Mar, popartist:

    – Hm, låt mig säga såhär, jag lämnade Göteborg kanske fem år för sent eller mer. Personligen fanns det ingen framtid kvar för mig där. Men jag tror på de unga och deras gräsrotsförmågor att göra den spännande och kreativ att leva i igen.

    – Sedan tror jag på att riva ner och bygga upp igen. Göteborg är en skrämmande konservativ stad. Det behövs alla typer av paradigmskiften för att kunna påverka stadens framtid.

    Henrik Wallgren, skribent, musiker, allkonstnär:

    – Jag tror stenhårt på Göteborg. Det är precis som att nu när Göran Johansson och hans kompisar har pensionerats är det ett stort tryck som frigörs. Det är en fontän av kraft, vilja och framtidstro som börjar förlösas. Det märks även på tjänstemannanivå, folk sträcker på sig på ett annat sätt nu. Om det här vore allsvenskan skulle Göteborg visserligen ligga pyrt till just nu, men plötsligt har vi fått andra lagledare med grymt mycket lust och energi.

    – Göteborg ligger helt rätt, geografiskt och historiskt, och allt kommer att bli till något jäkla bra bara vi får ordning på en del saker. Integrationen är en sådan fråga, i den frågan lider staden av politiska beslut som fattades på 50-talet. Det var bra tänkt, men blev fel, när man byggde satellitstäder en mil från staden och dit det bara går en busslinje. Det måste man komma tillrätta med.

    – Människor från alla slags grupper och etniciteter borde träffas mer. Det låter otroligt politiskt korrekt att säga det, men är viktigt. Om till exempel personer från näringsliv och kultur träffades mer skulle det bli kortare väg till bra beslut och bra idéer. Det är som att Göteborg har varit nedsövt de senare 20 åren, men nu är det dags att tina upp staden igen. Det finns sjukt många bra människor här på olika nivåer, och det finns unika grejer här. Jag älskar Göteborg. Staden är ganska kärv men har en grym själ. Och så har vi Håkan också! Det är otroligt kul att inte Jante har satt stopp, att en vanlig Högsbopojk kommer fram så sjukt mycket. Det är förlösande att se att man kan bo här och göra sin egen grej och bli uppskattad för det, det är sjukt viktigt.

    Åsa Lantz, författare, dramatiker, journalist:

    – Jag tycker att Göteborg är så jävla bra när vi gör vår grej, när vi inte sneglar så mycket åt Stockholm eller åt andra håll. Det gäller att hålla visionen vid liv, Göteborgs som teaterstad är ett strålande exempel på det. Bara för sex-sju år sedan sa alla man kände "Jag går aldrig på teater i Göteborg", det var astråkigt och kändes stendött. Nu är det tvärtom, det är en fantastisk teaterstad där det är livaktigt på alla håll – på Stadsteatern, Folkteatern och Backa teater. Det handlar mycket om personer som till exempel Anna Takanen, som har drivit sin vision trots att hon fick mycket skit i början. Det är något särskilt som händer när man följer sin vision och håller den hela vägen.

    – Det finns ställen i staden som gör en glad, ställen som inte är ängsliga och inte är en del av en kedja. Kaféet Da Matteo på Magasinsgatan är ett sådant, och den där parkeringsplatsen utanför som har blivit en marknadsplats på helgerna. Där har man tänkt fritt och med passion, i stället för att tänka business. Det finns annars en sjuka i staden när det gäller krogar och kaféer, det är något trendängsligt som gör att man tror att det måste förändras hela tiden, annars är man orolig att det ska kännas omodernt. Just nu är det rent, asketiskt och italienskt, men snart kommer något nytt. Varför gör man om i stället för att hålla fast vid sig själv? Att till exempel Håkan Hellström blev så stor beror ju på att han gör sin grej, inte för att han följde andra i en förutbestämd fåra.

    – Om Göteborg ska fortsätta vara en skön stad behövs det fler platser som Magasinsgatan. Långgatorna är ett annat exempel, med sköna ställen som Dirty records. De som bestämmer över gatubilden borde vara otroligt restriktiva med att släppa in kedjor. Det blir som en filt som lägger sig över staden, otroligt tråkigt och likartat på ett sätt som det kan vara i småstäder. Annars blir det snart Espresso house överallt.

    Fredric Askerup, journalist, kåsör i GP:

    – Göteborg behöver få röven ur vagnen och komma till skott med sina byggplaner – utan att de kan överklagas i hundra år till. Vi måste bli djärvare och brokigare. Delar av staden får gärna vara Feskekôrka och mer vatten (alltså, inte bara kanal-tänk utan varianter på hav/hamn/konst), men riv Gårda och bygg en skyline. Fortsätt att förtäta centrum, men bygg inte så mycket högre just där; vi behöver nås av den lilla sol som vill nå oss. Gräv ner hela Västtrafik och anlägg cykel- gång/löparbanor under regntak.

    – Vi ska inte ha en stadsarkitekt, utan tre. Minst. En av dem ska heta Erik Nissen Johansen. Egentligen inga sensationella åsikter, men jag tror inte mer ängslighet drar oss framåt.

    Johanna Stål, chefredaktör på Camino:

    – Både och. Det finns en stolthet i Göteborg som är baserad på att vi är en gammal arbetarstad med industrier, fiske och events. Men på senaste åren har både industrin och fisket fått sig en rejäl törn i miljödebatten och finanskrisen. Tillsammans med de olika skandalerna som blossat upp på senaste tiden och annan mindre trevlig info, som att vi är Sveriges skitigaste stad, så känns det som om göteborgarna har fått en rejäl smäll. Till stor del är det välförtjänt.

    – Samtidigt tycker inte jag att Göteborg känns ängsligt. Här finns ett myller av olika stilar och smaker, det gäller bara att de får synas i debatten. Jag tror att många flyttar till Göteborg för att det finns en mer avslappnad stämning här än i Stockholm exempelvis. Livet är inte bara karriären. Göteborg är en väldigt kreativ stad med mängder av innovativa, konstnärliga människor. Jag tycker också självklart att Göteborg ska bli ett föredöme för hela Sverige vad gäller miljöteknik, hållbar stadsbyggnad, ansvarsfullt fiske och gröna events, det skulle ge oss en rejäl ansiktslyftning.

    Navid Modiri, vd på inspirationsfabriken Me&Do, inspiratör och kreativ konsult:

    – Jag kan svara utifrån de områden som jag är mest verksam inom, nämligen de kreativa näringarna, kulturella, entreprenörskap och innovation, det är där jag har mina tentakler ute. Min uppfattning är att det händer väldigt mycket på kreatörsnivå – bland inspiratörer, kreatörer och entreprenörer – men att det på myndighetsnivå är begränsande, inskränkt och hämmande. nya idéer i Göteborg blir väldigt motarbetade på förvaltnings- och myndighetsnivå, det är mycket segjobbat. men det finns eldsjälar som brinner för det de gör, och det finns bakdörrsöppnare som släpper in folk i nätverk.

    – Jag tror alltid på en ljus framtid, det är min inställning. Jag tror att om man är hoppfull om framtiden påverkar det också omgivningen. Jag tror stenhårt på Göteborg.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.