Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nya huset blev som gammalt

Ett nytt hus som kunde misstas för ett gammalt. Det var Ingemar Johanssons plan när han ritade sitt drömboende i Kungsviken. Och han lyckades. – Folk säger ofta "så fint ni har renoverat", berättar hustrun Louise de Flon.

Ingemar är född och uppvuxen på Gullholmen, men han har också släkt i Kungsviken.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

1999 började han leta tomt och hittade sitt paradis på berget ovan trädtopparna. Ingemar är finsnickare och har byggt och renoverat åtskilliga hus på Gullholmen. Han gillar gamla hus och speciellt ett fäste han sig vid.

– Det hade så fina proportioner så när jag skulle rita mitt hus frågade om jag fick mäta upp stugan och det fick jag.

Louise fanns inte med i bilden på den tiden, men redan vid andra dejten visade han sitt paradis.

– Vi möttes på en hummerfest på Gullholmen 2003. Det klickade direkt. Sedan ringde Ingemar och ville att vi skulle träffas på Statoil i Henån. Han skulle visa något och hade fika med sig. 

De åkte till tomten. "Kan du tänka dig att bo här?" frågade Ingemar. Det kunde Louise. Efter tre veckor sålde hon sitt hus i Kungsbacka. Då var bara garaget färdigt. Efter garaget uppfördes ateljén där Ingemar bland annat gör namnbrädor till sjöbodar och båtar. Fiskebåten Atlantic i Grundsund och Peterssons krog på Käringön är ett par av de ställen som pryds av Ingemars namnbrädor.

– Jag har nosat lite på galjonsfigurer också, berättar Ingemar och visar en bild på Barken Gunilla från Öckerö som har en kvinnogestalt i fören.

Medan boningshuset byggdes – Ingemar gjorde förstås allt själv – bodde paret i Ingemars föräldrahem på Gullholmen. 2007 kunde de flytta in och nu står drömhuset där och blickar ut över landskapet. Mycket av det som inspirerat kommer från Gullholmen – fönstersättning, storlek och bredd på fönsterfoder. I övrigt är det stående panel, inga delade gavelspetsar som i moderna hus, falu rödfärg, gamla tegelpannor och fönster med smala spröjsar.

– Ingen kan ana att det är aluminiumfönster, säger Ingemar.

Huset är på 130 kvadratmeter uppdelat på två våningar. Runt om breder altanerna ut sig. Olle, sex år, visar konster på sin cykel och katterna Maja och Vilma solar i godan ro. Altandörrarna står på vid gavel.  Bassethunden Clifford funderar på att ge sig ut på spaning.

Louise visar runt i undervåningen där det finns kök, vardagsrum, hall och badrum.

– Allt är öppet. Den enda dörren är till badrummet.

Nivåskillnader och halvväggar delar upp så det blir olika rumsligheter. Golven är genomgående av blästrad furu, lite ruffigt så där. Man har satsat på bergvärme och golvvärme. Köket är den centrala platsen.

– Det är vårt favoritställe. Vi älskar att laga mat och baka. Vi vill ha allt gammaldags men i moderna material. Kritvitt är absolut portförbjudet, säger Louise.

Det är ett tidstypiskt Kvänumkök, lite detaljer men inte för snirkligt, riktigt trä i dörrarna – inget laminat. Fönster åt tre väderstreck ger gott om ljus, när det är sol ute är det sol hela dagen i köket. Den vackra köksön har en snickare gjort.

– Vi tänkte att den ungefär skulle vara som en huggkubbe, säger Louise.

Ovanför hänger kastruller och köksredskap i en gjutjärnskonstruktion beställd av en smed.

– Vi har inga överskåp eftersom de tar så mycket rymd. I stället har vi satsat på ett gammaldags skafferi.

Louise öppnar dörren och visar hur man kan gå in och välja bland syltburkarna. En bärande tegelvägg avskiljer köket från vardagsrummet. Den gamla vedspisen ger karaktär och värme. Den moderna krämfärgade kakelugnen i vardagsrummet pryder också sin plats.

– En gammal kakelugn kan man inte elda konstant i för då spricker den. Men det kan man göra med den här i plåt, förklarar Ingemar.

I matvrån står ett rejält träbord. Den platsbyggda bänken med sittdynor i skinn har Ingemar byggt. Ingemar och hans bror Sune driver museerna Skepparhuset och Konstmuseet på Gullholmen, där verk av konstnärer som Carl Wilhelmsson och Karl Nordström finns representerade. Även hemma vill Ingemar ha en röd kulturell tråd – att tavlor och konstverk ska ha ett ursprung från bygden. På väggen hänger fågelmotiv – nötskrika och olika hackspettar.

– Den finlandssvenska konstnären von Wright bodde i trakten på 1800-talet. Han skulle dokumentera svenska fåglar. Det är ett tryck från den tiden, säger Ingemar.

En halvtrappa upp ligger tv-hörnan med en fondtapet med ett gammalt engelskt mönster. På övervåningen sover Louise och Ingemar. Olle har också sitt rum här. Här finns också ett litet allrum och ett badrum.

Själva tomten var från början inte precis Louise dröm. Tallar, berg och sur jord var inte vad hon letade efter. Men efter lassvis av matjord och omplantering av uppväxta björkar och syrensnår och fruktträd, är hon väldigt nöjd. Kronan på verket är den härliga köksträdgården med sallader, rotsaker, frukt och bär.

– Vi har satsat på en vår- och höstträdgård. På sommaren jobbar man ändå så mycket så man inte hinner njuta av den, säger Louise.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.