Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Nuri Kino | Den svenske gudfadern

Den svenske gudfadern har fått stor medial uppmärksamhet för sitt avsnitt om kungens vänner. Ett avsnitt som inte riktigt hör hemma i boken och tyvärr gör att Nuri Kinos egentliga budskap skyms, skriver Mattias Hagberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

BOK

BOK

Nuri Kino | Den svenske gudfadern

Bladh by Bladh

Det finns något väldigt postmodernt över samtidens kriminella, något extremt medialt. Bilden som pryder omslaget till den senaste tidens mest omtalade bok – Den svenske gudfadern – skulle kunna vara hämtad från vilken maffiafilm som helst. Milan Sevo, den svenske gudfadern, tittar rakt in i kameran. Blicken är hård. Han är klädd i skjorta, slips och kostym. Händerna är knäppta i knät. Runt handleden skymtar en guldklocka. Ljuset faller in från vänster och skuggar honom till hälften.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Bilden skulle lika gärna kunna föreställa Al Pacino. Och mycket riktigt har de gamla klassiska maffiafilmerna haft stor betydelse i Milan Sevos liv. Han säger själv att han sett Scarface över hundra gånger.

Den moderna kriminaliteten med alla dess manér är som en spegel av Hollywood. Det är som om de populärkulturella fiktionerna föregår själva verkligheten. Svenska poliser brukar säga att det enda man kan vara säker på att finna vid en husrannsakan hos kriminella är just filmen Scarface, medan den italienske författaren Roberto Saviano ofta påpekat att varje ny amerikansk maffiafilm snabbt förändrar beteenden hos kriminella över hela världen. Hans favoritexempel är italienska mafiosos som började hålla sina pistoler annorlunda efter att de sett Pulp fiction i mitten av nittiotalet.

Denna starkt medialiserade identitet är ständigt närvarande i journalisten Nuri Kinos bok om Milan Sevo; att höra Milan Sevo prata är som att snabbspola sig genom en maffiafilm:

”Jag har två personer i mig, en brutal och en annan som är hur snäll som helst. Hade jag inte varit brutal hade man ätit upp mig. Jag är glad för den sidan också. En galen sida och en snäll. Jag har ingen mittemellangrej. Antingen älskar jag dig eller så hatar jag dig och gör du mig illa så finns du inte för mig längre. Om jag ser att du har gjort någonting som skadar mig, och om det är medvetet, finns ingen återvändo, då kommer jag aldrig mer att sitta vid samma bord som du. Jag är väldigt långsint, hundra år senare kommer jag att knacka på dörren, även om jag gör det med en käpp.”

I slutet av nittiotalet, efter det så kallade gangsterkriget i Stockholm, klev Milan Sevo fram som en central figur i Stockholms undre värld. Han skall bland annat, enligt uppgifter i media, ha fungerat som länken mellan den ökände ligaledaren och krigsförbrytaren Arkan i Belgrad och kriminella jugoslaver i Sverige.

Milan Sevo har sedan mitten av åttiotalet figurerat i otaliga brottsutredningar och bland annat dömts för misshandel, olaga vapeninnehav, grovt penninghäleri och narkotikabrott.

Titeln på Nuri Kinos bok, Den svenske gudfadern, skall inte förstås bokstavligt. Detta är inte ytterligare en i raden av böcker som försöker profitera på myten om en svensk maffia. ”Den svenske gudfadern” är det epitet som Milan Sevo fått av vissa poliser och av vissa journalister – även dessa lånar som bekant friskt från Hollywood. Nej, Nuri Kino har inte velat skriva en rapport om maffian. I stället har han intresserat sig för två andra spår. Dels fenomenet Milan Sevo, det vill säga den mediala bilden av honom och den ikonstatus han fått bland unga kriminella. Dels den verklige Milan Sevo, hans liv, hans väg in i kriminalitet, hans värderingar.

Så långt allt väl. Den boken skulle jag gärna läsa. Särskilt eftersom Nuri Kino har ett unikt material. Han har träffat och intervjuat Milan Sevo åtskilliga gånger under sammanlagt åtta år, framför allt i Serbiens huvudstad Belgrad där Milan Sevo numera lever.

Men tyvärr känns boken spretig och oredigerad. Det är lite grann som att ta del av ett halvfärdigt manus. Bitvis är det lysande journalistik, som när Nuri Kino låter Milan Sevo själv berätta om sitt liv och om den kriminella livsstilen. Bitvis är det rörigt och obearbetat, som när Nuri Kino berättar om det så kallade helikopterrånet eller när han berättar om kungens vänner som kontaktade Milan Sevo för att få ”hjälp” med de omtalade porrklubbsbilderna. Dessa avsnitt hör inte riktigt hemma i boken, och frågan är om de inte hamnat där mest för marknadsföringens skull. Det korta avsnittet om kungens vänner har ju som bekant gett boken en enorm uppmärksamhet. Men det är en uppmärksamhet som skymmer Nuri Kinos egentliga budskap. I bokens inledning skriver Nuri Kino att han vill berätta Milan Sevos historia för att ”hans uppväxt måste delges andra om vi skall förstå varför unga människor i vårt land dras till denna extremt sjuka och farliga kultur”. Eller med andra ord: Varför drömmer unga svenska män om att maffiafilmernas brutala fiktion skall bli deras verklighet?

Milan Sevo beskrivs ofta som en kriminell som lyckats. Han lever numera som en ”framgångsrik affärsman” i Belgrad. Men Nuri Kino visar med all önskvärd tydlighet att det aldrig går att lyckas som kriminell; under Milan Sevos polerade yta bubblar hatet, ångesten och rädslan, och allt hans prat om heder, mod och respekt känns mest barnsligt.

Jag hade önskat att Nuri Kino nöjt sig med att berätta Milan Sevos historia, det skulle ha blivit en viktig bok, nu blev det mest ett medialt spektakel som enbart bidragit till att befästa bilden av Milan Sevo som en gangsterkung och gudfader i stället för att demontera den.

Bild - 1
Bild - 2
Bild - 3

I slutet av nittiotalet, efter det så kallade gangsterkriget i Stockholm då bland andra Dragan Joksovic mördades, klev Milan Sevo fram som en central figur i Stockholms undre värld. Han skall bland annat ha fungerat som länken mellan den ökände bankrånaren och krigsförbrytaren Arkan i Belgrad och kriminella jugoslaver i Sverige.

Milan Sevo har sedan mitten av åttiotalet figurerat i otaliga brottsutredningar och bland annat dömts för misshandel, olaga vapeninnehav, grovt penninghäleri och narkotikabrott. Han lever i dag med sin familj i Belgrad och säger själv att han enbart sysslar med laglig affärsverksamhet.

Mest läst