Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Nu stoppas all uthyrning på Knarrholmen

    Facket sålde götaverkarnas ö till ett privat byggföretag. Nu upphör uthyrningen på Knarrholmen i södra skärgården efter 70 år – de enkla hyrstugorna ska rustas upp och säljas.

    - Jag har valt att hyra de sista två veckorna bara för att vara med här ute så länge det bara går. Ovissheten har präglat stämningen på ön hela sommaren, säger Håkan Thunell som hyrt stuga ute på Knarrholmen i sjutton år.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Vi möter honom på färjan de femton minuterna resan tar ut till Knarrholmen. Han har badkläderna nedpackade i väskan och visar upp ett mejl han fått från en av ägarna till det privata byggbolag som köpt ön. I mejlet bekräftar de ett av många rykten som florerar: "Det finns inga planer för fortsatt uthyrning efter sommaren 2014."

    - Samtidigt meddelade de mig att jag blivit uppsatt på en intresselista för eventuella andelshus. Det är så sorgligt. Från att vara en ö för alla riskerar det bli en plats för ett fåtal, säger Håkan Thunell.

    Väl framme vid ön flagar färgen från den gamla vänthallens funkisfasad. Ett av fönstren saknas. I det som en gång var fönsterkarmen glänser ett par små skärvor i den starka julisolen.

    Vi går längs vältrampade gångvägar över ön. Passerar en bergsknalle där decimeterhöga vita bokstäver påminner om hur Götaverkens ägare Axel Ax:son Johnson 1940 skänkte ön som gåva till varvets arbetare. "För rekreation", som det står i gåvobrevet.

    I stuga nummer 6, en av öns 33 stugor med totalt 65 uthyrningslägenheter hyr Freddy Magnusson, Sölvi Brädefors och deras två barn för sjuttonde året i rad.

    Lägenheten är spartanskt inredd, ett omålat furubord och fyra stolar. Mellan rönnarna utanför fönstren breder havet ut sig.

    - Jag tycker det är en moralisk fråga. Den här ön har skänkts en gång i tiden till de som inte hade resurser att äga sin egen stuga. Jag undrar om Handels och IF Metall verkligen gjort allt för att få det att gå runt. Jag befarar att det bara kommer bli folk med pengar i plånboken som kommer kunna ha råd att bo här, säger Freddy Magnusson.

    Hans egna första minnen från Knarrholmen är från 6-7-årsåldern. Hans pappa jobbade på Götaverken och det var här, på "Knarren", han lärde sig simma, som han fiskade krabbor som liten och lekte sjörövare med de andra barnen som alla också hade götaverkare som föräldrar.

    - Nu kommer det väl ligga lyxyachter nere vid färjeläget och folk kommer hägna in och skapa egna små trädgårdar, säger Freddy Magnusson.

    Sölvi delar oron.

    - Jag minns när våra barn första gången var på Styrsö och de gick in i trädgårdarna hos folk och vi fick springa efter och hämta dem. De var så vana vid att man får gå överallt som på Knarrholmen. Här kan man ju ströva över allt hela tiden, säger hon.

    Samma oroliga tongångar hörs från alla hyresgäster vi möter ute på ön. Många undrar hur det inte gått att få ekonomi i en skärgårdsö 15 minuters färjeresa från Göteborg och tycker inte informationen om ön och uthyrningsmöjligheterna gått ut tillräckligt. Många uttrycker samtidigt viss förståelse för att det finns ekonomiska realiteter som är svåra att påverka men att försäljningen som sista utväg borde ha gått att undvika.

    I den del av ön som kallas för Tältstaden, där medlemmar i Metall och Handels arrenderar små plättar med ägda kolonistugor är man mer avvaktande. Ingen vill citeras och jag får veta att man förbereder att lägga ett bud inom kort på att själva köpa loss sin del av ön.

    Utanför Tältstaden har få kopplingar till IF metall eller Handels som drivit ön de senaste åren. Många har dock, likt Freddy, en koppling längre tillbaka i tiden till Götaverken, ofta någon pappa eller farfar som arbetat vid varven och första gången tagit familjen med ut till ön om somrarna.

    Just den stora andelen icke-medlemmar har också varit ett av argumenten för Handels och IF Metall att slutligen ge upp ön. Uthyrningen har gått ihop men med avskrivningar och nödvändiga investeringar har ekonomin trots allt visat röda siffror. Inga jättebelopp, några hundratusen varje säsong som IF Metall och Handels medlemmar har fått ligga ute med samtidigt som allt färre av de egna medlemmarna visat intresse för ön.

    - Det var alldeles för få av våra medlemmar som hyrde stugor på ön, det var den springande punkten. Verksamheten klarade inte av att finansiera framtida nödvändiga upprustningar. Ska våra medlemmar lägga pengar på sådant som andra utnyttjar? Det var så diskussionerna gick, säger Torbjörn Rigemar, kassör i IF Metall Göteborg och samtidigt ordförande IF Metall/Handels Göteborg Förening för Rekreation som formellt äger ön.

    In i det sista fördes diskussioner med tjänstemän på Fastighetskontoret för att få Göteborgs stad att gå in som köpare. Tjänstemän besökte ön så sent som förra sommaren men när det inte var aktuellt med att kommunen skulle köpa gick man i november ut med en annons.

    - Jag hade tyckt det var väldigt bra om kommunen gick in, säger Torbjörn Rigemar.

    Varför då?

    - Då hade det kommit alla göteborgare till del som ett kommunalt rekreationsområde med kolonistugor och annat som alla kunde tal del av, säger Torbjörn Rigemar.

    Vad fick er att välja BRA Bygg till slut?

    - Det är ett stabilt företag. Välkänt i Göteborg. Välrenommerat. Det var skälet.

    Finns det några garantier för hur den nya ägaren ska hantera ön?

    - Nej, så är det med all verksamhet. När man säljer så är det köparen sedan som bestämmer men de har intentioner att fortsätta verksamheten seriöst.

    Är 48,5 miljoner ett rimligt pris för hela ön med stugor och allt?

    - Det var det priset vi bedömde vara det bästa.

    Bland de som hyr på ön är det många som säger att det gick så snabbt. Att det var svårt för någon att ta upp ett alternativt bud. Hur ser du på det?

    - Att Knarrholmen skulle säljas har diskuterats länge. Det kan inte ha undgått någon som varit intresserad av ön, säger Torbjörn Rigemar.

    Från Handels sida för man samma resonemang. Anne-Maj Lindblom, försteombudsman på Handels i Göteborg tycker inte att det var fel av den egna organisationen att gå in och bli ägare av Knarrholmen för tio år sedan, men i dag ser läget annorlunda ut. Organisationen är bland annat tightare.

    - Vi är duktiga på kollektivavtal och lagar. Det är det vi är bra på. Den här typen av verksamhet ska man överlämna till de som är duktiga på det, säger hon.

    I en av de små vikarna precis intill ett par rödmålade baracker som militären lät uppföra under beredskapstiden ligger Leif Karlsson och hans hustru Tina. Mitt emot syns Köpstadsö och den vältrafikerade rännan som skiljer öarna åt.

    Liksom så många andra vi möter på Knarrholmen så presenterar han sig med hur många år han tillbringat somrarna på ön. Det går före yrke, bostadsort och i viss fall får vi till och med veta hur många år personen varit på ön innan personens namn nämns.

    -Min styvpappa var götaverkare och jag var här första gången som tolvåring 1956/57, berättar Leif Karlsson.

    Han började själv arbeta som plåtslagare på varven och den något nedsatta hörseln komer från den tiden.

    När varven lade ner gick han upp på dåvarande Metalls expedition och frågade om de hade något arbete för honom.

    Han hade då suttit i styrelsen för Knarrholmen och fick tjänsten som heltidsanställd fastighetsskötare och allt-i-allo ute på ön.

    I en tio år gammal artikel i dåvarande Metall 41:ans tidning kallas Leif för Mister Knarrholmen. Nu är han en "vanlig knarrare" som hyr någon vecka varje sommar och åker ut och badar över dagen under soliga dagar.

    -Jag tycker det är ett svek mot de tankar som man hade med ön, att den skulle komma arbetarna till del. Det tycker de flesta man pratar med här ute, säger han och menar att det borde gå att få verksamheten att gå runt.

    Nu känner han sig mest bedrövad. Leif och Tinas sista semestervecka på Knarrholmen va över midsommar. Men det var inte som vanligt.

    -Det var en väldigt tryckt stämning. Det var nästan så folk var här ute och gråt, det var ingen bra stämning alls, säger Leif Karlsson.

    Om det blir stugor till salu, kommer ni lägga ett bud?

    -Det beror på priserna. Men antagligen blir det de priserna att man inte har råd.

    Pengarna från försäljningen av Knarrholmen går inte direkt in i Handels och IF Metalls kassa. Föreningen har egna stadgar och enligt gåvobrevet från 1940 ska vid en försäljning "av köpeskillingen bildas en fond till fromma för Aktiebolaget Götaverkens arbetare". Även om Götaverken inte finns kvar kommer Metall och Handels nu undersöka vad stadgarna säger om hur pengarna ska hanteras.

    En stor del av köpeskillingen på 48,5 miljoner kommer ändå gå till Handels respektive Metall då avdelningarna i samband med den sista stora renoveringen 2003 gick in med tio miljoner var. En betydande del av de pengarna ligger avdelningarna fortfarande ute med. Hur stor del vill man inte uppge.

    FAKTA/KNARRHOLMEN

    IF Metall och Handels sålde i april Knarrholmen till byggbolaget BRA bygg för 48,5 miljoner kronor. Ursprungligen skänktes ön till Götaverkens arbetare. När varven lade ner ett efter ett blev det inte hållbart för bara varvens anställda att driva verksamheten. I mitten av 90-talet övergick ön i Metalls ägo och tio år senare gick också Handels in som ägare.

    Ön är som mest en dryg kilometer lång och i köpet ingår 33 stugor med totalt 65 lägenheter, en restaurang, lanthandel och ett antal serviceanläggningar.

    I oktober 2013 gav Byggnadsnämnden planbesked med information om att kommunen avser start av ny detaljplan för uppförande av fler stugor och vandrarhemslägenheter på Knarrholmen. En månad senare annonserades ön ut. Ett villkor för utbyggnaden är att kommunalt vatten installeras, vilket den nya ägaren planerar inför.

    Flera öar i södra skärgården har haft starka band till arbetarrörelsen. Förutom Knarrholmen också Kårholmen, Stora Forö och kommunisternas Sjumansholmen. Knarrholmen var den sista i södra skärgården men det finns fortfarande ägande av framför allt fastigheter norrut längs västkusten.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.