Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nu ska Gillbergmålet avgöras

Gjorde professor Christopher Gillberg rätt när han vägrade lämna ut forskningsmaterial kring så kallade bokstavsbarn? I dag har frågan nått vägs ände.

Målet som i dag tas i upp i Europadomstolens högsta instans handlade från början om något helt annat, nämligen om ett ifrågasättande av forskningen kring så kallade bokstavsbarn, ömsom betecknade med damp eller adhd.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sociologen Eva Kärfve begärde med tre kammarrättsdomar i ryggen att få ta del av Gillberggruppens forskningsresultat, 22 hyllmetrar insamlade åren 1997 till 2002.

Detta ledde i sin tur till att tre av Christopher Gillbergs närmaste medarbetare, däribland hans hustru, ägnade en hel helg åt att strimla hela materialet i dokumentförstörare. Som skäl uppgav de att de 140 barn med anhöriga som deltog i studien hade lovats anonymitet, vilken skulle brytas om materialet lämnades ut.

För strimlingen dömdes de 2006 för grovt undertryckande av urkund.

Gillberg själv påstods ha hållits ovetande om att forskningsmaterialet skulle förstöras, men dömdes i tingsrätten för tjänstefel till villkorlig dom och dagsböter eftersom han vägrat lämna ut materialet. Gillberg har gång på gång överklagat domen men förlorat i varje instans.

Europadomstolens grand chamber är hans sista möjlighet.

När Europadomstolen prövade målet förra hösten tyckte två av de fem domarna att hovrätten inte vägt in alla aspekter i sin dom och att domen av den anledningen var väl hård. Det slutliga avgörandet hänsköts därför till dagens sittning med domstolens samtliga 17 domare.

Mycket förenklat kan parternas inställningar formuleras så här:

• ”Staten krävde att han skulle skriva sekretessavtal och straffade honom sedan för att han inte bröt sekretessen.” (Gillberg)

• ”Även professorer ska följa lagen och utslag i domstolar.” (Svenska staten)

Inför grand chamber har parterna vardera en halvtimme att argumentera för sin sak. Det hela inleds med att parterna läser upp en inlaga som i förväg lämnats till domstolen. Därefter får de i anföranden framföra sina argument.

Gillbergs talan förs av jurister från Centrum för rättvisa, som engagerat farmakologiprofessor Elias Eriksson, vilken på fem minuter ska sammanfatta de forskningsetiska konsekvenserna av domen.

Statens talan förs av en grupp jurister under ledning av UD:s tidigare rättschef Carl-Henric Ehrencrona.

Ett domslut från grand chambers kan dröja upp till ett år.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.