Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Noviolet Bulawayo | Vi behöver nya namn

NoViolet Bulawayos Vi behöver nya namn är en omskakande läsning om dem som lämnar sina skjul, som slängt sin gud, ger sig av i drivor, dessutom extra aktuell med tanke på valet av Malala Yousafzai som fredspristagare, skriver Linda Skugge.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ROMAN

ROMAN

Noviolet Bulawayo

Vi behöver nya namn

Översättning: Niclas Hval

Wahlström & Widstrand

”De dansar underligt. Lemmar rycker och kroppar vrider sig. De böjer sig ner som om de sådde, sjunker ner på golvet, reser sig som piskor och snärtar till i luften. De tränger ihop sig som boskap i kraalen, sedan sprider de ut sig som benbitar. De samlar sig, tittar upp och skyddar ögonen från solen och kallar på regnet med händerna. När regnet inte kommer skakar de besviket på huvudena och sjunker sedan ner, sjunker-sjunker-sjunker som skepp som drunknar. Sedan reser de sig, tar sig om magen och för hjärtat som kvinnor i födslosmärtor, höjer armarna i bön, hukar sig ner som om de begravde sig själva. De reser sig igen, abrupt, står på tå och sträcker upp händerna som plan på väg mot fjärran länder.”

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

DEN SOM BESKRIVER dans så här älskar att skriva. Och förstår att bokstäver, ord och språk är något magiskt. Som musik. Bara den som vet att ord också är musik kan skildra ett barns språk och tankar med absolut gehör.

Darling och hennes kompisar i Vi behöver nya namn är mellan nio och elva, förutom Stinez som inte har något födelsebevis. Chipo slutade prata när magen började synas. Hon är elva.

DETTA ÄR ZIMBABWE under Mugabe ur ett barns perspektiv. Barnen sätter upp lappar inför valet, valet som ska ge förändrig, men barnen bryr sig inte om den där förändringen, de gör det bara för att de blivit lovade några kinesiska yams. Sedan springer de runt och leker Förändring! Förändring! Förändring! och fotar varandra med tegelstenar med sådana där hål i. De leker även krig med leksakspistolerna som de fått av hjälpmänniskorna efter att hjälpmänniskorna fått fota dem. Någon skola finns inte.

Jag är haren, tänker Darling. Haren sover aldrig eftersom den alltid är jagad. Förut hade Darling ett hem och de var lyckliga. Men sedan kom bulldozrarna och skövlade bort alla husen som en tsunami. Nu finns bara skjul där vuxna inte kan stå rakt. Hon har ingenting förutom sitt minne. En nations minne. Och hon är haren. Som ser på hur allt bara går sönder och alla som dör av Sjukan, som bara dödar dödar dödar ”som en galning som hugger av omogna sockerrör med machete”.

Ingen kunde lura mammorna som visste allt om alla sätt man kan gråta på och allt om hur det är att gå sönder. ”De reste sig stillsamt från härdarna, borstade bort dammet från kjolarna och förankrade sig som klippblock i marken vid sina män och barn och skjul och först då visade sig allt nästan vara uthärdligt.”

Men det är Darling som är haren och hon har slängt gud för hur kan det komma sig att de frågar och frågar men ändå inte får en smula.

De ger sig av i drivor. De starka, de med ambitioner, de som har hopp ger sig av. Men även de utan hopp, de som inte har något alls. De som har slängt gud. De som är haren. De ger sig av i drivor när allt går sönder.

DARLING HAMNAR HOS moster Fostalina i Detrångtmishigan, USA. Detta märkliga land där folk proppar i sig all denna mat. De äter som svin, gamar, vargar, som dignitärer. Som gamar, herrelösa hundar, som monster. Detta besynnerliga lands mörker. Dessa människor som åker för att arbeta på afrikanska barnhem, och skickar presenter till de söta svarta barnen, de som tror att Afrika är ett enda land. Och varför måste Rihanna vara på nyheterna precis hela tiden, som om hon vore en humanitär katastrof, som om hon vore Sudan eller något. Darling tänker att hon hade kunnat heta Darling Jolie-Pitt och bott i ett palats och flugit privatplan. Men när hon tänker efter så hade Angelina säkert köpt Sbho i stället eftersom hon var den söta tjejen.

Vi behöver nya namn är en omskakande läsning om dem som lämnar sina skjul som en vuxen inte kan stå upprätt i. De som har slängt gud och ger sig av i drivor. De som blir kvar dör medan de väntar på sina barn som aldrig kommer tillbaka. Var det uthärdligt? Var det nästan uthärdligt? Och vad gör det med ett barn att alltid vara haren?

BOKEN BLIR EXTRA aktuell i och med Malala Yousafzais fredpris. Men det är inte bara flickor som ska ha rätt till utbildning, det är många fler än så.

Bild - 2
Mest läst