Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Nordens största hundfest

Göteborg Eros är en isbjörnsvit tungviktare, Viola en kolabrun kalaspingla. De är inte lika, men var och en bäst på sitt sätt, i sin ras.

My dog är fullt av hussar och mattar som springer omkring och peppar, kammar och lugnar. Det ska betraktas, bedömas och avgöras.

Nina Danielsson drar med borsten genom Eros isbjörnspäls.

- Han är en Pyrenée och vi ska alldeles snart upp på banan, säger hon och hinner dra ytterligare några tag med borsten innan det är dags.

Nina Danielssons har tidigare tävlat med andra raser, men länge drömt om att en gång ha en Pyrenée. Snart treårige Eros är svaret på den drömmen.

- Han blev bäste hanne! säger hon lätt andfådd när hon efter ett antal varv kommer av banan.

- Nu hänger det på honan där. Hon eller Eros blir bäst i ras.

Hon säger att bedömningen handlar om hur hunden stämmer överens med utseendet som gäller för rasen, men att det också är viktigt att hunden är "en sund hund", att den mår bra.

Längre hinner hon inte förrän hon åter kallas fram – och återvänder med goda nyheter:

- Han blev bäst i ras, jublar hon och klappar om Eros, som ser ut att ta de hela med ro.

Dags för vila innan nästa nivå väntar. Best in show hägrar.

Det gör det även för Maria Källström och hennes Field Spaniel Viola. Alldeles nyss utsågs hon och hennes släktingar till bästa gruppen i sin ras.

Bruna, långhåriga och glänsande fördes de runt av fyra mattar i matchande bruntonade kläder. Stilfullt och värt sitt pris.

Men innan det utsågs Viola själv till den bästa i sin ras. Nästa steg är att tävla mot andra "bäst i rasen" i en grupp av liknande raser – innan det är dags att utse Best in show bland vinnarna i varje grupp.

Vem vet kanske ställs Eros mot Viola?

En som ännu inte blivit bedömd är tre år gamla Grand Danois-honan Rosa. Hon sticker upp sitt stora huvud ur den medtagna jättefållan. Vid hennes fötter ligger den andra av Agneta Wissers tre jättar Zacco.

- Det kostar rätt mycket i mat varje månad, tecknar Agneta Wisser.

Genom tolken berättar hon att hon hoppas på båda, men att hon inte är någon proffsutställare.

- Jag är här för att samla lite meriter för framtiden. Jag har köpt de här två hundarna för att börja föda upp.

Det finns även aktiviteter utanför tävlan. Bara några meter från de framdansande stora hundarna är det öppet för alla som vill prova på den relativt nya hundsporten Nosework.

Den tvåårige afghanhannen Zions styrka sitter mer i synen än i nosen och han är mest här för att ställas ut. Men ägaren Annica Lindholm bangar inte för en provrunda.

- Doft eller utan doft? undrar Maria Edelton från Nya varvets och Göteborgs hundskola.

- Vet inte, jag har aldrig prövat... svarar Annica Lindholm.

Hunden innan nosade efter en möbeltass doppad i eukalyptus. Zion kör på helt vanligt hundgodis.

- Alla hundar har näsa, men det är inte vanligt att köra afghanhundar på sök. Det ska bli kul att pröva lite näsarbete, säger Annica Lindholm.

Hela banan är full av färgglada små plastkorgar. I två av dem är det bingo.

Zion är på. Viftar ivrigt på svansen och vädrar. När han får klartecken svävar han, som bara afghaner kan, in på banan.

Maria Edelton från Nya varvets och Göteborgs hundskola och hennes kollegor har haft fullt upp under prova-på-Nosework-timmen på My Dog.

- Det har varit en strid ström av hundar, säger hon.

Sporten Nosework har sitt ursprung i USA. Den togs till Sverige av Marie Fogelqvist och Mats Hedlund från Borlänge 2012 och sedan snart två år finns en egen klubb, Svenska Nose Work Klubben.

Tillbaka till tvåårige Zion på banan. Efter att ha testnosat på ett par korgar, varit på väg att riva några med sina långa öron, prickar han med lätthet in godiset. Han och Annica Lindholm går nöjda in i mål.

- Det här var jättekul, säger Annica Lindholm innan hon och Zion svävar vidare mot nya mål.

Mest läst