Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Nobelpristagare sågar budgeten

    Innan regeringar investerar mer pengar i medicinsk forskning, måste man ta reda på vad som gått så i grunden fel. Sveriges senaste nobelpristagare i medicin, Arvid Carlsson, kräver en haverikommission.

    Först föll Pharmacia, sedan Draco och tidigare i år Astra Zenecas forskning i Södertälje.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    - Det är en katastrof som drabbat biomedicinsk forskning. Det är att börja i fel ända, att fundera på hur mycket mer forskningspengar som skall investeras. Vi måste först analysera vad som gått så fel, en haverikommission. Annars riskerar vi att göra om felen och under tiden kasta goda pengar efter dåliga.

    - Och det är akademierna, universiteten, som måste vara och förbli de tongivande. Det vilar alltså ett betydande ansvar på akademin.

    - Jag tycker i och för sig det är rimligt att beslutsfattarna – regering och politiker –  anger vilka områden som är angelägna för samhället, till exempel ålderssjukdomar. Men därifrån till att styra och organisera, det tror jag inte på.

    Om du ändå skulle peka på något systemfel?

    - Det är bland annat metoden att mäta forskning och forskningskvalitet. Vi visar fel väg för unga forskare. För att få pengar från dem som sitter på forskningsanslagen har de fått uppfattningen att de helst varje år skall publicera sig i ansedda medicinska tidskrifter, så kallade high impact journals. Forskare måste därför lägga massor av tid på att försöka få in sina studier i dem. Som regel blir förstås refuserad. Så får de skriva om och skicka till nästa tidskrift. Det innebär att de använder betydande tid till annat än forskning.

    - Man vågar inte heller satsa på något mera långsiktigt. Man väljer därför forskningsprojekt som inte är allt för uppseendeväckande. Lite vanvördigt kan man säga att forskningen styres in på att återupptäcka hjulet.

    Anslagsgivarnas granskning borde i första hand värdera de vetenskapliga artiklarnas kvalitet – var de publicerats är underordnat.

    Vad är skillnaden jämfört med hur det var för den unge Arvid Carlsson?

    - Den enskilde forskaren hade då mycket större resurser. När jag kom hem från USA hade jag en forskningsgrupp väntande. Men den hade sysslat med annan forskning än det för mig nu helt nya område jag sökte pengar för. Jag skrev förmodligen en bra ansökan som dock inte kunde åberopa en enda egen publikation inom det nya området. Det beviljade anslaget räckte till en dyr apparat samt till löner för ett något utökat team.

    - Så det är en kollosal skillnad. Det fanns en bättre insikt om betydelsen av långsiktighet.

    - En ung forskare kan i regel inte på allvar värderas förrän tidigast efter fem år. Först då kan man seriöst och kvalitativt granska och identifiera de spirande groddarna.

    I dag är det färre sökande till forskartjänster och professurer, varför?

    - Det är inte lika spännande att vara forskare. Det beror nog delvis på för mycket styrning uppifrån. När unga lovande personer skall till att välja inriktning, ja då är det rimligare, kan jag tänka mig, att välja Handelshögskolor. Det ger fortare högre inkomster. Och det är mycket mindre rikstagande. För forskning innebär ett stort mått av risktagande.

    Kan det vara en väg att inrätta universitet som har som mål att erövra Nobelpris?

    - Nej, det tror jag inte på. De i dagsläget använda tveksamma värderingsinstrumenten medger, enligt min mening, inte några slutsatser om rankningen mellan olika svenska universitet.

    - Forskning måste in de flesta fall organiseras underifrån, av forskarna själva. Inte uppifrån.

    - Det är på grund av de dåliga värderingsinstrumenten som man kommit fram till att vissa svenska universitet är bättre än andra. Så går det inte att göra.

    Men Arvid Carlsson är långt ifrån pessimistiskt inför framtiden.

    - I Sverige har vi en förmåga till förändring. Vi förstår när något är galet. Om vi är beredda att vända på varje sten och vända dem rätt, ja då har vi en stor chans, säger Arvid Carlsson.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.