Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Niklas Nordström: Brittiska lärdomar

I jakten på nya väljargrupper och under press från Miljöpartiet är det lätt att glömma att det är tillväxt som gör att Sverige kan ha en tryggad välfärd på sikt, skriver Niklas Nordström i sin S-krönika.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Med det brittiska valet nästa vecka som den stora politiska händelsen i Europa finns det skäl att se vad som kan inspirera till politiken i Sverige. Inte minst gäller det frågan om jobbpolitik och näringspolitik.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Labour har lärt läxan att inte för ensidigt hoppas att en viss sektor ska lösa problemen. Inom New Labour fanns en stor tilltro och ett nära samband med finansmarknaden och dess förmåga att skapa välstånd. Det var både rationella argument som att en stor och aktiv finanssektor kan ge goda skatteintäkter till staten, men också emotionella argument. New Labour stod i kontrast till det gamla konservativa Storbritannien där old money och ärvda titlar spelade stor roll för hur ens liv skulle utvecklas. Personerna som var framgångsrika på finansmarknaden var ofta smarta och ambitiösa personer från medelklassen. Där hittade New Labour en samhörighet i kritik mot de gamla strukturerna och inspirerades av framgångarna som många fått inom bank och finans.

Men i kölvattnet av finanskrisen följde en självkritisk diskussion inom Labour. Det var alltså inte så att enbart en fri och växande finanssektor kunde försörja stora delar av ekonomin. Sårbarheten i den brittiska ekonomin blev uppenbar när banker förstatligades, arbetslösheten tog fart och skatteintäkterna krympte. Ledande personer inom Labour som Peter Mandelson har tänkt om och talar sig nu varm för en ekonomi där tjänstesektorn och industrin går hand i hand samt behovet att stärka den brittiska industrin och dess konkurrenskraft.

I Labours valmanifest kan man läsa: "And to support business in securing prosperity for future generations, an activist industrial strategy is needed: learning the lessons from those

nations that have succeeded in developing advanced manufacturing and leadingedge

service industries. In these countries the role of government is not to stand

aside, but to nurture private sector dynamism, properly supporting infrastructure and

the sectors of the future."

Man använder också begrepp som återindustrialisering i den brittiska debatten som en insikt om man måste ha egen tillverkningsindustri och inte enbart ha Kina som sin verkstad.

Vad kan vi lära av detta till Sverige? Vi är ett av de länder som britterna ofta hänvisar till som balanserat industri- och tjänstesektor. Tillväxten har varit enorm inom tjänstesektorn med kraftig tillväxt av företag och anställda, ofta den med kvalificerade tjänster, men industrin spelar fortsatt en viktig roll för Sverige. Ta bara skogsindustrin som ger tolv procent i varuexport och viktiga skatteintäkter till landet.

Socialdemokratin i Sverige, på samma sätt som i Storbritannien, har en utmaning att forma en politik som fortsätter förena dessa två sektorer inom näringslivet och uppmuntra tillväxt inom såväl industri som tjänster. I jakten på nya väljargrupper och under press från Miljöpartiet är det lätt att glömma att det är just mixen av de två som gör att Sverige kan ha en tryggad välfärd på sikt. Att tillväxt ger ett välstånd att fördela är en grundprincip som varit lyckosam för såväl näringsliv som medborgare. Tillväxtkritik är trendigt idag, men samtidigt är det få som vill ta ansvar för en ekonomi som krymper och som tvingar fram nedskärningar i välfärden. Den fajten måste S och facket ta med MP som ofta talar om att de inte vill ha tillväxt alternativt klär det i ord som grön tillväxt.