Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
782350.jpg

Nick Borgen vid svenska uttagningen till ESC 1993. Han framträdde med bidraget We are the winners tillsammans med doorna Erica Johansson, Maria Akraka och Frida Johansson. Bild: Arkivbild: Scanpix

Nick har angjort sin brygga

Nöjesartiklar We are all the winners blev Nick Borgens stora succé. Men också starten på en lång rad av förlorade år. "Usel musik, stress och personlig sorg knäckte mig," säger Borgen.

Nu har han hittat tillbaka till det goda livet och njuter av tillvaron som nybliven 60-åring, familjefar och musiklärare på Montessoriskolan i Stenungsund.

– Och emellanåt skriver jag några sidor i min nya bok. Eller drar ut på en liten turné tillsammans med min akustiska gitarr där jag enbart spelar och sjunger exakt det jag själv vill.

Nick Borgen är nyss återkommen från en veckas spelningar i Norrland och berättar om glädjen att sjunga Lilla vackra Anna på ett demensboende där de gamla plötsligt får liv i ögonen och för en stund kan minnas en annan lyckligare tid.

0

Och just detta att få framföra den musik som han själv gillar och tror på går som en röd tråd genom norskfödde Borgens snudd på 50 år långa karriär som artist.

Det handlar antagligen om ett svårslaget rekord, för Nick började spela professionellt på krogen redan som 11-åring.

– Eftersom jag var minderårig krävdes intyg från norska skol-överstyrelsen, berättar han och ser mycket nöjd ut där han sitter vid sitt stambord på Ninas Café nära hamnen i Stenungsund.

Ett riktigt rejält, gammaldags fik med goda mackor och en tidsenlig, brunmurrig, enorm jukebox, som leder tankarna tillbaka till 50-talet.

Just den tiden när Nick växte upp i det lilla nordnorska samhället Andenes vid Ishavet . Mycket sång och musik var det hemma hos familjen Borgen och sladdbarnet Nick påverkades starkt av sin betydligt äldre och mycket musikaliskt begåvade bror Jarl.

Men bristen på lämpliga gymnasieutbildningar längst upp på Nordkalotten gjorde att Nick Borgen som 15-åring fick flytta till Östersund.

I dag minns han sig själv som en ung garagerockare som gillade Rolling Stones och som tvingades fira tårfyllda jular ensam på inackorderingsrum långt hemifrån.

0

Men också bilden av en ambitiös ung musiker som snart turnerade i bandet Scandinavians fram till dess norska staten hörde av sig och beordrade medborgare Nils Thore Borgen till militärtjänstgöring.

Och så två veckor efter att han muckat som stridsvagnsförare ringde Thor-Erics och erbjöd 24-åringen fast jobb.

– En fantastisk skola att få jobba med äldre, duktiga musiker, säger Nick, som också gillade att gänget hade en något nedtonad dansbandsprofil.

– Alla sex i bandet sjöng och det blev en hel del kvalitetsmusik typ Eagles, Beach Boys och faktiskt en och annan Rolling Stones-cover.

För här och nu skall det klargöras att Nick Borgen har en rätt ansträngd relation till just dansbandsmusik.

– Jag blir trött ända in i själen på alla dessa journalister som genom åren ständigt har stämplat mig som dansbandssnubbe.

Han tycker kopplingen är djupt orättvis och att den inte alls speglar hans musikaliska rötter och budskapet i 350 låttexter och bidrag till Melodifestivalen som Borgen levererat genom åren.

Och Nick kan fortfarande bli förbannad när han tänker på hur medierna framställde hans största succé som en halvfjollig dansbandslåt.

– We are all the winners gick absolut inte att dansa efter. Inte ett enda steg, fastslår han ilsket. Och Nick Borgens orkester var inte heller något dansband. Punkt slut.

Bandet bildade han i slutet på 80-talet, mycket just för att skapa armlängds avstånd till dansbandsgenren, som han avfärdar som banal och ointressant.

0

Även om Nick och hans musiker insåg att det var Vikingarna som regerade ute på dansgolven så vägrade gänget att vika ner sig för den breda publiksmaken.

De bjöd på cirka 20 procent publikanpassad musik och resten efter eget huvud.

– Så länge vi spelade live funkade strategin, men låtvalet på våra skivor styrde förstås Bert Karlsson, suckar Nick.

Men att ändå behöva riva av Blue Hawaii fyra gånger i veckan blev med åren för tungt.

– Jag mådde fysiskt illa av all denna sockersöta meningslöshet, säger Nick Borgen, som samtidigt drabbades av en rad personliga sorger.

Under perioden 1995 till 2005 förlorade han hela sin familj uppe i Nordnorge när äldste brodern och mentorn Jarl först gick bort följd av mamman, några år senare pappan och så slutligen även den näst äldste brodern.

I efterhand finns misstanken om att Nick Borgen kan ha drabbats av det som numera ofta kallas för Broken heart disease.

– Den gången, för åtta år sen, klassades mina problem som infarkt, men möjligen krossades hjärtat av sorg, stress och för dålig musik.

Hustrun och döttrarnas starka stöd och flytten från Göteborg till Stenungsund bidrog sannolikt till hans återhämtning.

– Utan dem hade jag aldrig suttit här.

Nick Borgens läkare blev ursinnig när han fick reda på spelningen som Nick genomförde på Ludvika Folkets Park 14 dagar efter infarkten.

– Jag kände ansvar för killarna i bandet och alla kontrakten som vi hade tecknat, försvarar han sig i dag.

Spelningarna glesnade efter hand och Nick Borgens orkester skingrades, men de forna medlemmarna är fortfarande mycket goda vänner.

Och f d bandledaren avslutar sin berättelse, säger tack och adjö till servitrisen på Ninas Café och går ut i vårsolen. Det syns lång väg att karl´n stortrivs med sitt nya liv. Han är glad ...

Bild - 1

Född: För 60 år sen i nordnorska Andenes

Bor: Stenungsund

Familj: Hustru och två döttrar 13 och 21 år gamla samt Toypudeln Kenzo, 4 år

Bästsäljaren: We are all the winners, cirka 350 000 ex

Festivalbidrag: Fem bidrag i den svenska och 10 i den norska melodi- festivalen.

Bästa placering: Tvåa i Sverige med We are all the winners och två gånger 3:a som bäst i Norge med La musikken leve och Finaste jäntan i klassen.

Antal låttexter: Runt 800 därav 350 utgivna

Antal album: 31 i olika konstellationer varav 13 soloalbum

Kuriosa: ”World Wide Web” från melodifestivalen 1997 finns med på ett amerikanskt dataspel

Mest läst