Jag ligger i min säng och kan inte kliva upp.
Väckarklockan skruvar upp kvittret från de inspelade fåglarna och ett bländande ljus fyller rummet med en känsla av morgon. Inspirationsplanschen på väggen talar om att allt är bra. Högen av självhjälpslitteratur bredvid sängen håller på att välta av sin egen tyngd. Min anteckningsbok ligger halvöppen. Jag har inte antecknat någon tacksamhet på månader. Jag har inte gjort mina affirmationer framför spegeln på jag vet inte hur länge. Jag snoozar i sju minuter.
Jag jobbar dygnet runt sju dagar i veckan 365 dagar om året för att imponera på människor jag egentligen föraktar för att sedan krascha så djupt att jag inte kan kliva upp. Sen betalar jag en person som lär mig andas igen. En annan för att prata om min barndom. En tredje för att lära mig gå på glödande kol, en fjärde för att hjälpa mig att uppdatera min livsvision. Jag betalar en femte person för att förstå universum. En sjätte för att äta rätt. En sjunde för att tala om för mig att jag egentligen inte behöver personerna 1-6 och sen åker jag hem. Helt utmattad av att ha konsumerat alla budskap om vem jag är. Jag snoozar i sju minuter till.
Mina vänner och jag prenumererar på gurus. Vi köper böcker och åker till ashrams, mediterar och yogar. Går på workshops för att göra egna stenhalsband. Gör chakrarening och reikiheling. Köper en bok om att självhjälpsböcker suger. Köper inspirationsplanscher om att du inte behöver inspirationsplanscher. Jag jobbar dygnet runt sju dagar i veckan 365 dagar om året för att köpa grejer som visar hur fri jag är från konsumism.
Jag är fri. Jag behöver ingenting. Bara ett paket rökelse till. Bara ett tiopack andlighetsböcker till. Vad händer om jag är nöjd? Stopp för utveckling och expansion. Stopp för kaosandning och kundaliniormar. Stopp för Vipassana Shiavassana stuck up my ass Anna. Stopp för frigörande dans och Raw food. Jag snoozar i sju minuter till.
Jag ligger kvar i min säng och kan inte kliva upp. Jag är en bricka i samma spel som alla andra. Pokermaskiner, mascara, hamburgare, charterresor, yogaklasser, färdiglagad mat, tvättmedel, smart phones, hundmat, chakrarening.
Jag är inte fri från något mer än vad en trebarnsfarsa framför en pokermaskin på en pizzarestaurang är. Hans sms-lån är mina. Hans gömda godispåsar under diskbänken är mina. Hans smygrunkande på toaletten är mitt. Det spelar ingen roll hur många hobbitliknande tyska medvetenhetsgurus jag länkar till på sociala medier. Jag är lika köpt som du bror. Lika fången i grottan som du syster. Jag har bytt ut innehållet i shoppingpåsen så att det synkar med mitt ego bara.
Jag snoozar i sju minuter till. Men om någon frågar har jag ägnat morgonen åt 28 minuters själsrensande pannlobsmeditation. Namaste bitches.
Tumme upp:
Tv-serien West World på HBO, en mix av The Matrix och Jurassic Park där rika invånare tävlar i dekadens i en westerninspirerad nöjespark som bebos av mänskliga robotar med Alzeimers.
Tumme ner:
Att så få bokhandlare har köpt in Yuval Hariris bok ”Homo Deus” som handlar om mänsklighetens framtid och evolutionära kvantsprång.
Navid Modiri arbetar med att föreläsa om integration och mångfald för svenska företag, organisationer och kommuner.
