Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bild - 1

Nato – nej tack!

Vi kan aldrig mer försvara oss utan hjälp skriver fil dr i statsvetenskap Mike Winnerstig. Detta är ingen nyhet. Redan Karl XIV Johan insåg detta. Hans lösning var en klok och framgångsrik neutralitetspolitik. Denna politik borde snarast återtas, skriver Per Blomquist, Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Replik

Enveckasförsvaret, 25/10

En småstat ska inte söka eller riskera duell med en stormakt! En småstat med ett vidsträckt territorium mellan två kärnvapenmakter är militärstrategiskt betydelsefullt för båda parter. En trovärdig neutral säkerhetspolitik verkar krigsavhållande. Däremot är dagens insatsförsvar provocerande och lämnar ett farligt territoriellt tomrum. Vårt insatsförsvar slås lätt ut. Det är en riktig iakttagelse, som Mike Winnerstig framför.

Lösningen finns i ett territoriellt försvar som trovärdigt stöder en lika trovärdig neutralitetspolitik. Vi bör ha ett starkt hemvärn och sega gubbar, som det en gång hette. Generallöjtnant Nils Sköld förordade ett genomtänkt defensivt försvar. Ett segt försvar vill ingen kärnvapenmakt utsättas för, i synnerhet inte i kamp om ett strategiskt viktigt mellanområde. Ett sådant försvar omöjliggör en snabb seger. Tid är en utomordentligt viktig faktor, oftast förbisedd i debatt.

Anslutning till USA/Nato skulle ge Sverige option till kärnvapen. Svenska kärnvapen önskade Herbert Tingsten med flera på 50-talet. Det avvisades trots att vi då själva kunde bestämma om användningen. Nu vill Mike Winnerstig och likasinnade överlämna denna bestämmanderätt till andra!

Varför angripa Sverige?

I Västsverige vet kunniga fackmän att ett starkt försvar med mark- och sjöstridskrafter ger hög krigsavhållande effekt framför allt mot Ryssland. Varför skulle Ryssland angripa ett trovärdigt försvarat Sverige, som utgör en vidsträckt skyddsmur mot antagonisten USA/Nato?

Om man beaktar tidsfaktorn och den stora kartan, finns det tre viktiga faktorer som träder fram: Sveriges närhet till Ryssland, USA/Nato närvaro på världshaven, och Rysslands instängdhet i förhållande till antagonisten USA/Nato. Ett självständigt Sverige kan spela en viktig fredsfrämjande roll mellan Öst och Väst men knappast om vi stannar kvar i s.k. Partnerskap för Fred.

Det finns starka krafter som i nuvarande allvarliga läge försöker skrämma medborgarna till en i högsta grad äventyrlig Nato-anslutning. Men rädsla är en dålig rådgivare, och jag hoppas innerligen att svenska folket inser att landets säkerhet bäst främjas genom att återgå till en såväl militärt som diplomatiskt trovärdig neutralitetspolitik.

Per Blomquist

ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

Mest läst