Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
namaste-nepal

Det går undan i köket på Namaste. Bild: Anders Hofgren

Namaste Nepal

Mat

Veckans höjdare

Första Långgatan 14

När Himalaya öppnade på Smedjegatan för dryga åtta år sedan var det landets första nepaleskrog som knödde sig in, smakmässigt mellan de indiska och kinesiska höghöjdsköken. I dag räknar vi in fem nepaleser bara i Göteborg, de flesta är avknoppningar från Himalaya-krögare Kumar Dhakals mästerliga kockfingrar och menyerna ser därför likadana ut, men en av dem är helt fristående och har gått sin egen väg.

Det är måndag och det sägs att februarislutet är årets olyckligaste dagar i Sverige, inga stålars och flera dagar kvar till löning. Det är alltså helt öde på Namaste Nepal, inte en hund är ute. Det är guldstuckatur i taket i en kall lokal. Två vegasmaskiner vid ingången stör. Jag hatar verkligen dem och de har inget på krogar att göra. Take it away.

Krogens telefon ringer för en take away-beställning och en gubbe i svart rock hämtar hem. Det är allt. Till slut ska kocken komma ut, sätta sig och gäspa vid ett bord. Funkar rödtjut till asiatiskt? Jajamensan, enligt servitrisen och så pekar hon på några ordinära Systembolagsviner. Där har så gott som alla asiatiska krogar problem, svennarna vill ju ha vin och inte de alltid först rekommenderade (rätt kassa) asiatiska ölen (även om den nepalesiska ölen har ett skojigt namn, Khukuri).

Det går undan i köket och den egentliga enda kampen om tiden är beställningen av momo, den nepalesiska varianten av dumplings, som har en tjugominuterstillagning. Strax flyger det in: papadam-tilltugget, korianderförstärkta vitlöks-naan-brödet, en lammgryta i spenat och ingefära som vi bett att få upp-hottad, den är grym.

Och snart tvingas vi även röja bordet för att få plats för den halvvegetariska treenigheten daal vat tarkari, som är salig blandning av sauterad hemmagjord färskost i spenat-och tomatsås och som simmar i en smörgräddsås. Liksom den senapsfrö- och spiskummin-pepprade blomkål-och potatis-röran. Grymt igen. Bara den översaltade raitan och en lam kikärtsröra faller ur ramen. Det är då momosarna, med sin perfekt kryddiga fläskfärs, gör entré med en tillhörande fläsksoppa som vi doppar och doppar dem i… och drunknar hänfört i. Vi befinner oss på humörtoppen nu och kan inte sluta tänka på att man i Nepal ibland knör in en jak i de där momosarna också. Eller en get. Och en vattenbuffel. Allt funkar i en momo. Genialisk rätt.

Jag vet att en av de vanligaste kommentarerna på stans nepaleskrogar, bland folk som varit i Nepal, är att man äter bättre nepalesiskt i Göteborg än i Nepal. Lite som att du äter världens bästa indiska mat i London. Det är ett välförtjänt omdöme och roligt att ett nästan helt okänt kök tagit en självklar plats.

Har man dessutom vegetarianer i familjen är krogvalen lätta: de asiatiska köken är naturligt bäst –och nepaleserna just nu allra bäst.

Mest läst