Jahapp. Det där gick ju precis som förväntat. Robin Bengtsson har legat stabilt bland de toppseedade bidragen inför Eurovision och det hade ärligt talat varit en stor skräll om han inte hade gått vidare med sitt smarta rullbandsnummer.
Nog för att en viss nervositet spred sig i svensklägret här i Kiev inför semifinalen. Jag tror att vi stressade upp varandra av ren uttråkning. Allt var så stabilt. Tänk om det var FÖR stabilt? Men … nej. Det var stabilt.
Ett hav av wailande kvinnor
I ett hav av wailande kvinnor (14 av 18 bidrag var ballader) skulle det mycket till för att Sveriges upptempolåt inte skulle få en finalbiljett. Nu är den svenska äran räddad (minns Oslo 2010 – må det aldrig ske igen) och Robin Bengtsson kan börja olja in rullbanden inför lördagen.
Själva programmet, då? ”Världens största tv-sända nöjesevenemang”, som det brukar presenteras. Efter semifinalen är det nog dags att stryka ”nöje”, va?
Andra chansen har högre puls
Som svensk är jag förvisso bortskämd. Även en ganska lökig Andra chansen har högre puls än mellanakterna i semifinalen.
Inget ont om rapparen Montiak. Han är en given gäst i Ukrainas Så ska det låta i höst. Men som öppningsnummer i Eurovision song contest, för att hälsa långt över hundra miljoner tittare välkomna? Kom igen.
Ovanpå det fick vi höra fjolårsvinnaren Jamala sjunga inte en, utan två av sina mycket allvarstyngda alster. Programledarna lovade att hon återkommer med mer i finalen. Hurra?
Programledarna - som ett milt lavemang
Programledarna, ja. De var som ett milt lavemang de också. Om de ska ha tre identiska snubbar som leder programmet kunde de väl ändå försöka hitta några som har inbördes tajming och kemi?
Komikern och artisten Verka Serduchka är en fröjd bara att se på, men sketchen där hon och morsan sprang runt på stan var ju helt obegriplig?
Ja, jag staplar frågetecken på varandra, det är så många frågor jag skulle vilja ställa till hjärnorna bakom upplägget. Som: Hur tänkte ni?
Undantaget som bekräftade regeln
Svaret är kanske så enkelt som att Eurovision i grundläget inte är starkare underhållning än såhär. Att det inte var början på en ny era vi såg förra året. Det var undantaget som bekräftade regeln.
Den första semifinalens behållning stod en artist för: Slavko Kalezic från Montenegro. Mannen med schlagervärldens livligaste fläta har gått in för sitt deltagande med massor av hjärta.
Rörande och på riktigt
På förmiddagen inför tävlingen publicerade han ett inlägg på Instagram där han skrev om löftet till sin pappa, att ”allt han inte lyckades uppnå i sitt liv kommer jag att klara av”. Det är rörande och på riktigt.
Sådana små öar av uppriktigt engagemang är rara pärlor, men tyvärr inte tillräckligt för att rädda underhållningen.
