Ultrahöger mot reell makt

ANNONS
|

Márton Gyöngyösi visste precis vad han gjorde. Han ville ställa en fråga till sina 385 kolleger i det ungerska parlamentet. Är det inte på tiden att Ungern börjar göra listor på de judar som kan innebära en nationell säkerhetsrisk?

När rösterna i det ungerska valet 2010 hade räknats var det många som skrämdes av resultatet. Det högerextrema, ultranationalistiska partiet Jobbik hade lagt beslag på 47 platser i parlamentet. Förskjutningen i den ungerska politiken var tydlig. I de senaste opinionsundersökningarna har partiet gått fram starkt. På flera håll, inte minst i nord-östra delarna av landet, har Jobbik störst stöd av samtliga partier.

ANNONS

Det är bara två månader sedan framtidsmannen Márton Gyöngyösi stod i talarstolen och diskuterade den nationella säkerhetsrisk han hade spårat. Jobbik tycker också att det är bra med uniformerade medborgargarden som vaktar gatorna. Ja, mer än så. Partiets grundare Gabor Vona var med och startade Ungerska gardet som med stor intensitet patrullerat byar runtom i landet. Jobbik vill även införa dödsstraff så snart det bara är möjligt. För att nämna några av dess profilfrågor.

På partiets kontor i utkanten av Budapest vill ingen tala med mig. En kvinna tar upp sin telefon, slår ett nummer och räcker över luren. En man svarar på utmärkt engelska att han inte alls vill bli intervjuad. ”Du vill tala om romer, om homosexuella om judar. Eller hur? Jag vet precis vad du är på jakt efter.”

Till sist går mannen, som visar sig vara just Márton Gyöngyösi, med på att tala en stund över telefon. Absolut inte ses. Innan jag lämnar kontoret får jag med mig ett kondenserat partiprogram på engelska. Rubriker som ”Education policy” och ”Agriculture and Rural Renewal” blandas med ”Gypsy issues”. Här finns också en diskussion om Trianonfördraget, alltså fredsavtalet efter första världskriget där Österrike-Ungern upphörde som dubbelmonarki och närmare två tredjedelar av befolkningen hamnade utanför de nya nationsgränserna. Fredsavtalet, eller fredsdiktatet som det heter med Jobbiks terminologi, är fortfarande en tagg. Partiet är tydligt, dess politik vänder sig inte till ungrare i republiken Ungern utan till nationen Ungern vilket inkluderar även de ungrare som hamnade utanför de nya nationsgränserna 1920. I grunden finns en dröm om ett Storungern med 15 miljoner invånare.

ANNONS

Nästa morgon talar vi en och en halv timme i telefon. Sedan åker Márton Gyöngyösi in till Budapest tillsammans med sin fru och vi träffas vid ett köpcentrum. Han är 35 år. Uppväxt i en diplomatfamilj, har bott på många håll i världen. På flera sätt rör han sig med en retorik som är hämtad från ledande Fidesz-företrädare. Han talar om behovet av ett paradigm-skifte. Om att folk var så trötta på de tidigare, korrupta politikerna. Jobbiks framgång tror han bygger på närheten till folket. Márton Gyöngyösi går ut och träffar väljare. Ska just ut på turné på landet och vara med på torgmöten. Något som skulle vara ”närmast otänkbart för de etablerade politikerna i Budapests innerstad”.

Han tar sats: ”Till skillnad mot andra partier har vi hela tiden varit mycket öppna med vad vi vill göra. Vårt program har legat helt öppet. Det har varit lätt att syna oss. Vi har varit mycket tydliga med välfärdspolitiken, till exempel hur man ska kunna återfå motivationen att börja arbeta. Har du kontroll över välfärdssystemet har du också kontroll över samhällets struktur”.

För Jobbiks del handlar det exempelvis om att göra vad man kan för att underlätta för ungerska medborgare att bilda familj, skaffa barn. ”Vi är varken ett höger- eller vänsterparti. Vi är ett parti som tillvaratar ungerska intressen i en tid av kris.”

ANNONS

Framgångskonceptet känns igen från historien. Värnandet av den nationella särarten. Problemen finns hos de avvikande grupperna, de som är lätta att identifiera. Lätta att peka ut. Jobbik är starkast i de regioner med störst romsk befolkning. Är en röst på Jobbik en proteströst mot det etablerade systemet? Márton Gyöngyösi svarar snabbt.

–Det finns element av det och det är inget vi gör någon hemlighet av. Vi pratar om paradigmskifte, vi pratar om det som gått fel. Vårt välfärdssystem har misslyckats, vårt ekonomiska system har misslyckats, vårt politiska system har misslyckats. Vi låtsas inte att vi har lösningen, vi har ett förslag som vi är beredda att diskutera på gatan, i parlamentet, överallt.

Márton Gyöngyösi är mångordig. Van att lägga ut texten. Sitt eget förslag om att lista farliga judar? Hur tänkte han? Och varför menar han i efterhand att allt bara är en missuppfattning?

Márton Gy öngyösi tar sats. Virvlar fram och tillbaka i sina förklaringar. Grunden är klassisk antisemitism. Márton Gyöngyösi hänvisar till ett tal Israels president Shimon Peres höll för judiska affärsmän 2007. Ett tal som enligt honom innehöll en diskussion om att nutida kolonisation inte sker med vapen utan med affärer och pengar, och då kanske Ungern skulle kunna bli uppköpt. Och nu har Márton noterat att flera tomter och byggnader i Ungern har köpts upp av judar och allt detta i en kontext där Israels premiärminister pekar ut Ungern samtidigt som mainstream-medier håller tyst och varför får man inte kritisera Israel utan att bli kallad nazist och vad är det egentligen som håller på att hända? Det var bara det Márton ville reda ut. Bara en enkel fråga? ”Jag säger inte att jag vet något … Jag tar bara en mycket viktig fråga väldigt seriöst”.

ANNONS

Nej, Márton Gyöngyösi ställer självklart inte bara frågor. Han använder ett klassiskt retoriskt knep. De till frågor förklädda påståendena pekar ut en gravt antisemitisk och antiromsk politik. Inget annat. Att lyssna på Márton Gyöngyösi är som att stämma träff med hela kommentarsfältet på en högerextrem sajt. Flera av dem vi samtalar med under några dagar i Budapest pekar på den ständiga förflyttningen som den stora faran. Gränserna som hela tiden ändras. Och framför allt – problemet att det offentliga Ungern inte är förmöget att snabbt markera mot förflyttningen. Den stora tystnaden, inte minst i medievärlden, gör att detta kan ske snabbt.

Nu väckte Márton Gyöngyösis uttalande i parlamentet visserligen skarpa protester. 50 000 människor samlades i en demonstration. Samtidigt är det uppenbart att han och därmed Jobbik, som kan bli största parti vid valet nästa vår, inte backat en millimeter i frågan.

Innan vi slutar talar vi en stund om Ungerska gardet som visserligen är förbjudet på pappret men som ändå marscherar när tillfälle uppstår. Márton Gyöngyösi tycker att de uniformerade grupperna med anknytning till hans parti var en mycket god idé. Jag frågar om han kan förstå att patrullerande män i svarta uniformer kan uppfattas hotfullt.

–Kolla ... Jag vet att folk kan säga så. Men frågan är hur vi löser våra säkerhetsproblem. Ungerska gardet har blivit en uppmaning till den ungerska polisen att ta itu med de problem som finns. Deras existens får inrikesministern att förstå att det händer saker ute i landet som han inte kan se från sitt fönster i centrala Budapest.

ANNONS

Vi skiljs åt. Márton Gyöngyösi ska köpa nya slalompjäxor till sin fru. Och jag tänker på ett samtal jag haft dagen innan med László Fekete i den judiska församlingen. ”Om de högerextrema i det här landet får mer inflytande kan det bli farligt på riktigt. Vi vet vad de har gjort mot romerna. Vi vet också att historien är utsatt för politikernas syften. Det är många som fortfarande efter drygt 90 år uppfattar Trianonfördraget som ett obearbetat trauma. Genom att överdriva Trianonfördraget kan man dölja bristen på egna politiska mål.”

Och kanske är det inte så märkligt att Sverigedemokraten Erik Almqvist valde att åka just till Ungern och vila ut när det blev offentligt att han hade tänkt spöa upp meningsmotståndare med järnrör. På sajten Avpixlat konstaterade Almqvist att Ungern är ”ett fantastiskt land som i flera avseenden borde stå som förebild för Sverige. Till skillnad från i Sverige finns det i Ungern en stor tolerans för människor som värdesätter det egna landets kultur, historia, värderingar och intressen.”

I maj nästa år är det val i Ungern. Att Jobbiks politiska position kan komma att stärkas torde stå utom allt rimligt tvivel. Återstår att se hur övriga EU hanterar att ett renodlat fascistparti kommer att få betydande inflytande i ett av dess medlemsländer.

ANNONS

I tre artiklar skildrar Gabriel Byström och Magnus Sundberg de politiska förändringarna i Ungern. I det senaste valet tog det högerextrema partiet Jobbik plats i det ungerska parlamentet.

Gabriel Byström är kulturchef. Skrev igår den första av tre artiklar om dagens Ungern.

Magnus Sundberg är fotograf på GP. Har tillbringat mycket tid i Budapest de senaste åren.

ANNONS