Det är klart man kan skratta åt det, den närmast maniska relationen mellan Bruce Springsteen och Ullevi-publiken. I går blev det klart med en tredje konsert, den 23 juli, nästan exakt en månad efter de två kvällar som redan är utsålda.
Det dröjde inte heller många minuter innan det skojades och raljerades i sociala medier om att Springsteen snart tar över allsången på Liseberg och att han ska göra krogshow på Rondo hela hösten. Och visst, inte mig emot, Bruce Springsteen är fortfarande den mest underhållande rockstjärna man kan se på en scen. Men allvarligt talat tror jag att det är precis tvärtom. När Springsteen och hans legendariska E Street Band kliver av scenen på Ullevi någon gång strax före midnatt den 23 juli avslutar han också den långa resa som började i London 1975.
Det blir inga fler stora turnéer i Europa. I alla fall inte i det här formatet.
För att Springsteen ska ta med bandet på ytterligare en omfattande världsturné krävs ett nytt album. Ett sådant ligger visserligen färdigt, men det är en mer lågmäld ”soloskiva”. Så säg en ny platta om två-tre år och så ska hela maskineriet dras i gång igen. Springsteen kan vara sjuttio då. Jo, jag vet att Stones rullar fortfarande, men det är ett annat slags band med en annan slags show.
E Street Band är mer av ett vackert, organiskt kollektiv och har som inga andra band hanterat att döden ryckt undan två medlemmar. Men det finns ändå en bortre fysisk och mental gräns för att man ska klara av att hålla nivån under tre och en halv timme på gigantiska utomhusarenor. Kväll efter kväll, vecka efter vecka. Få artister har så bra koll på sig själva och sin musik som Springsteen, han fattar vad det handlar om. Han kommer inte att hasa runt som en utmattad cirkushäst. Däremot kommer han säkert fortsätta spela i för honom mindre format i många år till.
Alltså är det bara här och nu som gäller. Det som från början skulle bli en handfull spontant inbokade spelningar på amerikansk mark för att fira The River-boxen växte snabbt till en ordentlig USA-vända som sedan byggdes på med stora utomhusarenor i Europa.
I sommar spelar Springsteen på San Siro i Milano, Nou Camp i Barcelona och Ullevi – arenor som blivit klassiska mötesplatser för honom och de mest hängivna fansen. Där vet man redan på förhand att det kommer bli fantastiskt. Men Springsteen gör också konserter som inte är lika självklara succéer. Den spelning i Rom som skulle ha avslutat turnén kommer troligen inte bli utsåld och jag kan förstå att han inte ville avsluta på en halvfull gräsplätt i ett sommarhett Rom.
Bruce Springsteen tänkte om och väljer i stället att avsluta turnén på Ullevi i Göteborg. Han skulle förstås aldrig säga det högt, men jag tror att han ser konserten som ett slags farväl. Han kommer att ta ut sig fullständigt. Ändå in i kaklet. Missa det inte.
