Träffsäkra berättelser i bilder

Göteborgshumor, svartögd ångest och fängelsetortyr. Cecilia Nelson har läst tre aktuella serieböcker med starka bilder och djärva grepp.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

”Om Hillary vinner blir vi en bananrepublik”, mullrade Donald Trump i valrörelsen. Nu har han själv blivit en aktör i serieromanen United States of Banana, som bygger på den amerikansk-puertoricanska författaren Giannina Braschis absurdistiska roman med samma namn.

Trump är inte ensam om att representera ett maktmissbrukande, invandrarfientligt USA, på väg att förlora sin ställning som dominerande supermakt. Bland ett myller av gestalter står Frihetsgudinnan på frihetens ö och funderar över sin roll som etablissemangets frontfigur, medan alltfler kastas i fängelsehålan under hennes kjolar. Berättelsens väsentligaste fånge är Puerto Rico i prins Segismundos skepnad, som den osannolika trojkan Hamlet, Zarathustra och författarjaget Giannina försöker befria.

ANNONS

Braschis text är proppad med öppna och mer diskreta anspelningar på litterära och filosofiska verk i postmodern anda och hennes alter ego håller brandtal mot rigida uppdelningar i genrer, såväl som i kön och etnicitet.

Joakim Lindengren, mest känd som skapare av den bakåtsträvande superhjälten Kapten

Stofil, tillför en hel värld av visuella referenser till konst, film och populärkultur, samtidigt som han smyger in en del finurlig Göteborgshumor i sina mjukt gråskaliga, ödesmättade teckningar. Det blir ett oförutsägbart möte mellan två djärva konstnärer som inte är rädda för att då och då ränna utanför det begripligas domän.

En mer sammanhållen, om än skakig verklighet finner man i Ester Erikssons andra seriebok Jag, Esters rester, där hon tecknar sin huvudperson Ester i Långbens gestalt. Lika kedjerökande, pank och kärlekskrank som släktingen Arne Anka, men inte lika cynisk eller analytisk.

Ester raggar skamlöst på dejtingsajter och på krogen, ofta i sällskap med väninnan My som fått kränga på sig Mimmi Piggs lekamen. När Ester får napp kan hon, driven av sin impulsivitet och bottenlösa längtan, satsa allt redan efter första dejten. ”Jag älskar dig jag vill åka till Vegas och gifta mig med dig pronto! Skojar inte”, messar hon i en hjärtskärande naivitet som Eriksson träffsäkert skildrar i Långbens entusiastiskt upprättfladdrande öron och självsäkra flin, innan allt förbyts i exploderande, svartögd ångest.

ANNONS

Disneyfieringen av de unga kvinnorna förstärker en komisk dimension i denna annars mörka berättelse om förluster och självdestruktivitet, tecknad med en osedvanligt kraftfull omedelbarhet.

Trauman och självdestruktivitet är centrala teman även i den uppmärksammade danska serieskaparen Halvdan Piskets trilogi om sin far, vars två första delar nu finns i Sandra Raths svenska översättning. Här gestaltas faderns dramatiska livshistoria, från tortyren i ett turkiskt militärfängelse till de valhänta försöken att som invandrare komma in i ett föga välkomnande danskt samhälle.

I hembyn, på gränsen mellan Turkiet och Armenien, möter pappa James den ansiktslösa militärmaktens brutalitet. Efter att storebror och bästa vännen mördats upptäcker han en minotaurisk våldsamhet hos sig själv och han dras gradvis in i missbruk och kriminalitet.

I sina snyggt stiliserade svartvita bilder dubbelexponerar Pisket konkreta händelseförlopp och James subjektiva upplevelser där de epileptiska anfallens utplånande vithet kontrasteras mot solens kolsvarta klot. Långa sekvenser är ordlösa. Bilderna är så starka att de klarar sig utmärkt på egen hand.

ANNONS