Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Torgny Sjöstedt | Vi hade rätt hela tiden

Torgny Sjöstedt skildrar en tid i Göteborg då proggbandet Love Explosion bytte namn och blev Rödrockarna. Tomas Forser förundras över tonträff och stilkänsla.

Bok

Bok

Torgny Sjöstedt

Vi hade rätt hela tiden

MBM förlag

Nostalgi om vänstern och 68-rörelsen är inte mycket att göra politik på. Men en lätt stroke av den åkomman kan drabba också vettigt åldrat folk när man kommer samman runt krogborden i de homosociala nätverken. Då blir det lätt söligt, sentimentalt och överseende om politiska förlöpningar och föraktfullt om sådana som inte var med på slagorden.

Temat är förstås värt skarpare blickar än så och demokratiskt sett är det inget som talar för att det är högerns tankesmeder som är utrustade med dem. Märkligt därför att så litet av vår konst och litteratur förmår hantera dessa erfarenheter som nu finns samlade hos två generationer. Det är ju ämnen för bred epik, naken bikt och ljungande försvar. Fortfarande är Dag Solstads roman Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelsen som har hemsökt vårt land ett lysande undantag. Ännu håller Göran Sonnevis dikt om medialiseringen av USA:s krig i Vietnam och fortfarande talar Peter Tillbergs målning Blir du lönsam, lille vän? Men herregud så mycket som saknas av det som borde gestaltas!

Musikrörelsen, Experimentgymnasiet, manifeststriden, r:arna och den korporativa sossefieringen av Göteborgsandan för att nu begränsa perspektivet lokalt. Så kommer då Torgny Sjöstedt med Vi hade rätt hela tiden och daskar därmed 500 sidor på bordet. Jag läser den förundrad över tonträffen, stilkänslan och det formmässiga tilltaget att skriva så naket, så oskuldsfullt och likväl så välberäknat. Författare och förlag har valt att kalla boken roman. Begreppet är förvisso rymligt men här slår det inte till. Andra beteckningar träffar bättre: årsbok snarare än dagbok, arbetsbeskrivning från låt- och musikverkstan, initierad Göteborgsskildring, vänbok på distans och ett anspråkslöst kärleksmonument. Men också en lätt melankolisk registrering av åldrandet och av ett samhälle som ömsar skinn. Och bra är det; mycket bra.

Stort researcharbete har legat bakom boken ser man strax. Man kan promenera i minnet efter dess gatubilder. Personerna träder fram under sina namn som om läsaren ingick i gänget. Skildringen av konvulsionerna under åren runt 1970 och en ung mans väg från Tandåsgatan i Örgryte till fritt liv och boende med proggbandet Love Explosion som familj är personakt och dokument. Experimentgymnasiet och musikrörelsen blir brytpunkter i en tillvaro där utanförskapet är självklart, kvinnan heter Madeleine och fortsätter heta Madeleine genom decennierna, bäste kompisen är Bo Berndtsson, matematiker och bandmedlem, adressändringarna blir många och luttrandet sker utan att dränkas i skuld. Tidsperspektivet växlar mellan 70-tal, 80-tal och sent 00-tal. Många låttexter återges. Några för många i mitt tycke.

"Vi hade rätt hela tiden." Ironin är självklar men också listig. Ingenting i boken talar för något annat än att där finns starka krafter som har haft fel hela tiden i ett samhälle med växande klassklyftor och segregation.

Likväl blir bilden av anarkomusikerns väg in i r:arnas politik och stalinistiska människosyn klar på ofrånkomligt vis. Love Explosion byter till exempel namn till Rödrockarna. Också om detta lyckas författaren hålla tungan rätt i mun. Han triumferar inte, han svär sig inte fri men han lämnar ut en politik som med bredbent stöddighet har ovillkorliga synpunkter på stat, folk, fä och kvinnor. "Weiron i ottan" på rena rama allvaret.

Den begåvade ynglingen var med på noterna och kelade med den revolutionära retoriken. Den äldre författaren gör processen begriplig i en tidsskildring av åren då de stora ideologiska skreden gick och alla som såg att det räta var avigt och uppror stod för liv påverkades.

Jag förundras över hur gripen jag blir av den här boken. En hel del känner jag igen, även om jag är nästan tio år äldre än författaren och för mig var Sjöstedt hans pappa på litteraturvetenskapliga institutionen. Att författaren lyckas återkalla det nyss förflutna utan att stå där som belåten vinnare när slutlikviden görs upp är en vacker prestation. Hans humor sitter i blicken och vinklarna han anlägger. Han är märkligt avspänd. Som om han inte är konkurrensutsatt i en epok och ett kulturliv där just det har blivit ledstjärnan.

Tomas Forser

Lärare, programmerare och musiker.

Spelade i bandet Love Explosion som bildades 1970.

Vi hade rätt hela tiden är hans debutbok.

Mest läst