På fredagen presenterade hon sin första repertoar på Stockholms stadsteater, stolt över att den innehåller så mycket nytt. Fem urpremiärer och åtta nyskrivna pjäser.
Maria Blom, känd för filmen Masjävlar, återvänder till teatern i januari med En rackarns långhelg som hon själv regisserar, en pjäs specialskriven för skådespelarna Ann Petrén och Kajsa Ernst som återigen spelar systrar, den här gången får de en fråga om de kan tänka sig att gömma några människor.
- Det är en pjäs med perspektivet den goda viljan, att vilja vara en del av något viktigt, men sen inte veta hur man ska göra. Det blir lite fel, minst sagt.
Migrationstemat går igen i Anders Lustgartens pjäs Lampedusa och även i Fosterlandet som Anna Takanen tar med sig från Göteborg och som har premiär i april.
- Jag är jätteglad att vi ska spela den, i dessa tider. Det bor ju också väldigt många sverigefinnar i Stockholm och Mälardalen.
I mars är det premiär för en ny pjäs av Sara Stridsberg, American hotell, med Ingela Olsson som regissör.
- Jätteroligt. Sara Stridsberg är en av våra stora dramatiker.
Anna Takanen tycker att det är viktigt att som teaterchef själv spela eller regissera och det stämmer också med tanken är att alla Stockholms kulturhus chefer ska vara utövande konstnärer.
- För mig personligen tillför det mycket, man får också syn på maktpositioner. På scenen är man jämlik, där har man inga favörer. Det är också viktigt att vara en del av uttrycket i en konstnärlig verksamhet.
Just nu spelar hon i Björn Runges uppsättning av En Handelsresandes död, som gick på Göteborgs stadsteater förra säsongen.
Ännu fler beröringspunkter med Göteborg finns i den kommande repertoaren där Frida Röhl, konstnärlig chef vid Folkteatern, blir en av husregissörerna med en produktion per år. I vår regisserar hon Minnesstund av Alejandro Leiva Wenger.
Anna Takanen har tankar om att öka samarbetet mellan teatrarna i Stockholm och Göteborg.
- Det handlar om att se på teaterlivet i hela Sverige. Vi kan gästspela i Göteborg och tvärtom. Det vore slöseri om vi inte visade oss för varandras publik.
I Göteborg jobbade hon med perspektivfrågor som mångfald och jämställdhet. Det är något hon tagit med sig till Stockholm.
- Publiken i Göteborg tyckte det var bra och stöttade teatern. En så här stor teater ska, precis som i Göteborg, ha en varierad repertoar med stor bredd. En del är det klassiska uppdraget, så klart, men en stor del är samtiden. I Göteborg satsade jag mycket på nyskrivet för att jobba med samtiden och med frågor kring att ändra representationen på scenerna. Publiken är modern, den vill ha förnyelse.
Nu håller hon på att öka kontaktytorna med Stockholmspubliken.
- Det ser annorlunda ut här, vi har ju till exempel Parkteatern där alla kan se gratis teater på sommaren. Men när publikarbetet är riktat direkt mot produktionerna så är det ungefär samma.
Flera av pjäserna innebär ett riktad publikarbetet. I januari har en dramatisering av Susanna Alakoskis April i Anhörigsverige premiär, inför den riktar sig arbetet mot anhörig- och medberoendegrupper. Inför Fosterlandet vänder sig teatern till den sverigefinska minoriteten, Även i Pappan, som handlar om en man som drabbas av Alzheimers, vänder sig teatern till publikgrupper. Pappan av Florian Zeller regisseras av Stefan Metz med Peter Andersson i huvudrollen.
Läs också: En stadsteater för hela landet
