- Jag förväntar mig att det här ska bli roligt. Att man får skratta lite, säger Anita Carlsson som är en av totalt femton personer som tagit plats i solgasset framför caféet vid Gunnebo slott.
Det är första gången som skådespelarna får provspela Anton Tjechovs två enaktare Björnen och Frieriet mot publik. Och det märks. I alla fall till en början. Vartenda ord och ansiktsuttryck från scenen ger eko hos regissören Erik Ståhlberg som, till synes omedveten om det själv, mimar och grimaserar från den övre delen av läktaren. En och annan bortglömd replik räddas dessutom av sufflören på första rad. Men publiken tycks trivas.
- Nu börjar det kännas som musik. Det gick bra, peppar Erik Ståhlberg sina skådespelare i pausen.
Maskören Tiina Bengtsson sminkar av och bättrar på makeupen på Peter Lorentzon medan de andra byter scenkläder och dricker vatten inför nästa rond, Frieriet.
- Jag var jättenervös i början. Det är nästan svårare att spela mot ett fåtal åskådare än mot ett helt publikhav. Och det blir bara värre med åren, suckar Dag Malmberg och torkar bort svetten som rinner i strida strömmar från hårfästet ner i ansiktet. Att spela rysk godsägare i päls en julikväll har sitt pris.
Årets sommarteater blir den fjärde i raden på Gunnebo och den andra för Erik Ståhlberg som regisserade förra årets uppsättning av Molières komedi Tartuffe.
- Förra året regnade det tio av de fjorton gånger som vi spelade, så det var kanske inte så roligt. Men jag gillar ändå att spela utomhus. Det känns opretentiöst. Dessutom är utomhuspubliken väldigt generös, säger Erik medan publiken återvänder från sin bensträckarkvart.
En del ska för första gången se Tjechovs mer kända fars Frieriet, andra ska se den igen.
- Jag vet att jag såg den här för många år sedan. Jag kan inte påstå att jag minns så mycket av den så det ska bli spännande att se om den var rolig, säger Helga Särkimäki.
Pjäsen utspelar sig på den ryska landsbygden på sent 1800-tal där den sjuklige Ivan ska fria till sin granne Natalja. Men prestigefyllda bråk om vem som äger marken mellan husen eller vems hund som egentligen är bäst komplicerar utvecklingen. Och engagerar Helga.
- Ibland ville jag nästan ställa mig upp och säga ifrån för jag blev så upprörd. Men den var verkligen rolig och fartig, så jag tror att det här blir succé på premiären.
