Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
"Jag tror inte att jag är perfekt eller ofelbar men jag är frihetsälskande och vägrar kastreras offentligt", säger Peter Aalbaek Jensen. Till höger MIkael Fellenius, vd för Film i Väst. Bild: Lars Schmidt och Jonas Lindstedt
"Jag tror inte att jag är perfekt eller ofelbar men jag är frihetsälskande och vägrar kastreras offentligt", säger Peter Aalbaek Jensen. Till höger MIkael Fellenius, vd för Film i Väst. Bild: Lars Schmidt och Jonas Lindstedt

Stjärnproducenten gråter över beslutet

"Min kärlek till Film i Väst och dess grundare Tomas Eskilsson är extrem och över alla gränser".

Efter tjugofem år går de skilda vägar. Film i Väst avbryter sitt mångåriga samarbete med den danska producenten Peter Aalbaek Jensen. Han kommer inte längre att inneha någon befattning som exekutiv producent i framtida samproduktioner med Film i Väst.

LÄS MER: Film i Väst dumpar Peter Aalbaek Jensen

Beslutet fattades på ett gemensamt möte med representanter för det danska filmbolaget Zentropa, Zentropa Sweden och Film i Väst. Detta efter att han i GP öppet försvarat sexuella trakasserier som han anklagats för, något som fick stor uppmärksamhet i media både i Sverige och i Danmark.

När GP pratar med Peter Aalbaek Jensen låter han bedrövad:

– Alltså Film i Väst och Zentropa är tvillingar, de har följts åt sedan 1992. Vi har alltid jobbat ihop och min kärlek till Tomas Eskilsson och Film i Väst är extrem och över alla gränser.

Ändå accepterar den danske producenten det beslut som nu fattats av bland andra Film i Västs nuvarande vd Mikael Fellenius, Film i Västs grundare Tomas Eskilsson, Anders Kjaerhauge, vd för Zentropa Danmark och Madeleine Ekman, vd för Zentropa Sweden.

– Jag förstår att beslutet grundar sig inte så mycket på vad jag har gjort utan på vad jag har sagt. Men jag vägrar låta någon kontrollera mina sinnen och det får nu ha sina konsekvenser, säger Peter Aalbaek Jensen.

Eftersom han förbehåller sig rätten att få säga och göra vad han vill, så måste ju även Film i Väst i rättvisans namn också få säga och göra vad de vill menar han.

– Men jag gråter över att det blivit så här.

Ångrar du dina uttalanden, där du försvarar de sexuella trakasserier du anklagats för?

– Mitt tal och min önskan om total frihet för människan får ha sina konsekvenser.

Men nu handlade det väl mer om tafsande än om total frihet?

– Det är absurt att Västvärlden i dag tycks kunna ta uttalanden från vem som helst för sanningar.

Menar du att du alltså inte har tafsat?

– Det är lite svårt att förklara. Jag har ju sagt till dig tidigare att jag knullar inte med de anställda, jag tjänar ingenting på det, och jag har inget intresse av att förödmjuka någon. Jag har alltid sett på Zentropa som en absurd teater, där all världens press tycker att vi är konstiga som springer runt nakna. Allt jag gör, gör jag utifrån ett slags skämt, det är därför människor har stått ut med att arbeta med mig i tjugo-trettio år. Skulle de gjort de om jag nu var ett stort elakt svin? Då tror jag att de hade slutat för länge sen.

Men du har väl varit i en maktposition?

– Jag har byggt upp en utbildning och lärt unga människor att jobba med film. En del av det arbetet går ut på att jag provocerar dem. Det är inget gränsöverskridande men jag tänjer på gränserna. Zentropas lärlingar ska vara förberedda psykiskt på att bli förödmjukade i den verkliga filmvärlden. När de kommer till Zentropa ska de tvingas ut ur sin emotionella comfort zone. En vacker dag står de där och behöver muta någon på inspelningsplats i Tadzjikistan. Jag har utbildat totalt över trehundra människor som i dag är de bästa inom dansk film. Många av dem är kvinnor. Jag är fanimej inte feminist, det intresserar mig inte. Men sättet jag jobbar på passar kvinnor bättre. Så jag har nog varit sexistisk på männens bekostnad, kan man säga.

Bygger Zentropas utbildning, där unga människor ska tvingas ut ur sin emotionella comfort zone, på en ömsesidig överenskommelse?

– Alla som börjar hos oss får berättat för sig hur det går till, och de har alltid ett val. De kan välja att få smisk i rumpan eller att få städa i min trädgård. Om de kan hantera det så kan de också hantera till exempel en filmproducent i Colombia. Ibland kan man få en pengapremie när man skriker ut att jag är en ful idiot. 

Så din jargong är en del av utbildningen?

– Ja och även en del av Zentropas självförståelse: att vi är den här absurda teatern. Vi sjunger psalmer på morgonen, för att du ska känna till den kristna kulturen, för att kunna göra ett val att anamma den eller vända dig emot den. Sedan kan du få en smisk i rumpan, och sedan skrika att jag är en idiot. Sådan kan en vanlig dag på Zentropa se ut.

Skrivs det kontrakt med de unga medarbetarna?

– De är mellan femton och tjugo filmelever just nu och alla får vetskap om hur det går till före anställningen.

Att ha sexuell förnedring som pedagogisk metod och som förberedelse för karriären, är inte den ett sätt att acceptera sexuella trakasserier som konstanta inom filmvärlden? 

– Du ska i livet göra vissa moraliska och sexuella val, och här rör det sig om smisk i rumpan eller att städa i min trädgård. 

Har du kvar din gris, som det ingår i lärlingsuppgifterna att mata?

– Ja ja för fan. Den har jag kvar. Om du vågar gå in till ett djur som väger 250 kilo då vågar du också hantera en samproduktion.

Zentropas nye vd Anders Kjaerhauge säger att Zentropa i dag är ett helt annat företag än det var för tio år sedan. Tiderna har förändrats och med dem sättet att bedriva verksamheten?

– Ja, jag är ju inte vd längre och självklart är det ett annat bolag nu än då jag var chef. Så ska det också vara, och nu har vi också tre starka kvinnor i ledningen.

Vad ska du göra nu, när du inte längre kommer att samarbeta med Film i Väst?

–  Jag får väl hitta andra samarbetspartners efter Röde orm.

Kommer du att kunna arbeta med andra svenskar, eller betraktar du alla här som "asexuella socialdemokrater" som du tidigare talat om?

– Haha. Så här. Jag fortsätter att vara gränsöverskridande och provocerande. Jag vägrar att delta i en kollektiv offentlig kastration och jag förstår inte varför filmbolag och människor på olika håll i världen inte kan få lov att vara olika.

Men om nu unga människor har tagit illa vid sig av att ha blivit som de uppfattar sexuellt trakasserade av dig, förstår du dem?

–  Jag ska snart möta min Gud. Jag har haft två terminala sjukdomar. Jag gillar inte underkastelse, jag gillar inte heller att förödmjuka någon. Däremot känner jag en stor tillfredsställelse i att provocera. Jag är också glad över att ha kunnat lära en stor mängd unga filmare mer än de visste när de bara bodde hemma hos mamma och pappa, och över att ha fått dem att ifrågasätta sina trygghetszoner. Alla som har varit vd har någon gång gjort något fel mot anställda och det är något man får reflektera över. Men jag är säkert mer älskad av mina anställda än vad din vd är.

Varför tror du det?

– Jag är mycket direkt som person och jag tror att jag är inspirerande att arbeta med. I femton år har jag gjort det här. Jag tror inte att jag är perfekt eller ofelbar men jag är frihetsälskande och vägrar kastreras offentligt .Det sker ju rena inkvisitionen i kölvattnet av #Metoo-rörelsen. Den för säkert med sig mycket gott också. Men även sådant som inte borde accepteras överhuvudtaget rent juridiskt. Människor blir anklagade och dömda i en och samma process, och vilka privatpersoner som helst tycks kunna kan anklaga och döma vem som helst.

Upplever du att du också har utsatts för något slags inkvisition i detta?

– Jag menar att jag inte sexuellt har trakasserat någon.

Men om personer nu har uppfattat det så?

–  Då får man ju ha en debatt om det. Det var minst femton år sedan de här händelserna ägde rum och jag kommer inte ens ihåg dem. Det är extremt att det här blir offentliggjort nu. Jag menar att jag inte har missbrukat min makt. Jag har säkert gjort många fel och de diskuterar jag gärna men jag ägnar mig inte åt underkastelse eller åt att missbruka min makt.

Är det något du vill tillägga kring det här innan vi lägger på?

–  Ja. Jag skickar gärna en puss till Tomas Eskilsson, om man nu får säga så till en annan man, utan att det uppfattas som ett trakasseri.

Mest läst