Steve Angello | Summerburst Ullevi, lördag

ANNONS
|

Summerburst, visst står det och stampar lite? Okej, man ska inte laga något som inte är trasigt och konceptet med fet nattklubb på Sveriges största utomhusarena är ju fullkomligt ljuvligt, men musikaliskt sett har det inte hänt så där väldans mycket på tre år.

Jag såg förvisso både Nervo och framförallt Krewella försöka göra något lite friskare och fräschare än vanligt, de senare med utmärkt livesång och oerhörd frenesi. Jag hörde också Hardwell sätta mitt gamla synthjärta i brand.

Men jag upplevde precis lika mycket vev på repeat och oinspirerat, lättköpt hitmånglande under dessa nästan 20 timmar jag lagt på Ullevi under Summerburst-helgen. Något måste hända, någon måste våga ruska om. Och precis av denna anledning är det så fantastiskt härligt att kastas in i Steve Angellos musikaliska värld. Och då vill jag verkligen betona det där med musikaliteten.

ANNONS

Angellos dryga timslånga set är den raka motsatsen till många stela, hitbetonade och hysteriska diton jag hört under helgen. Han har rutinen att våga utmana och under en dryg halvtimme får han den stora publiken med sig utan att behöva spela en enda brottarhit. Han låter dem dansa, bygger upp och plockar ner, ligger kvar precis exakt så länge han måste på ett och samma beat och slänger in en och annan vokalsampling när det behövs. Ett otroligt skickligt hantverk och total fingertoppskänsla, något man precis som i alla andra livesammanhang måste spela och turnera sig till.

De Swedish House Mafia-bitar vi får är hårt remixade och det är egentligen först mot det absoluta slutet som han bränner av ett par kioskvältare i form av Payback och nya, utmärkta Children of the wild. Fyrverkerierna ringlar runt Ullevi och knallskotten pangar trumhinnor. En självklar huvudartist egentligen och utan tvekan hela helgens allra vassaste insats, en insats som borgar för att det finns en andravåg bakom den stora housetsunamin.

Ska vi förresten snacka framtid, den lite mer närliggande? Steve Angellos avslutning med Känn ingen sorg för mig Göteborg var en läcker försmak inför det vi har att framför oss på lördag.

ANNONS
ANNONS