Alla skall i dag ha en berättelse om sitt liv – så flåsar reklambranschen och berättelsen skall då vara ett "positivt varumärke". Författaren och musikkritikern Po Tidholm tog upp den röda tråden i sitt Sommar och vävde samman den med sina perspektiv från Norrland.
Tidholm bor i Arbrå i Hälsingland. Där finns en befriande tomhet och tystnad som ingen storstad kan konkurrera med, men hans program handlade inte om skogsupplevelser och skoterfärder utan om bristen på socialt ansvar. Inför årets val är Norrland övergivet av de politiska partierna. Det kan nog stämma. Här råder en stor politisk ignorans. Glesbygden vinner inga väljare.
Norrland är, påpekar Tidholm, Sveriges enda egentliga koloni. Det har invaderats och sedan berikat landet i århundranden med skog, gruvor och vattenfall. Nu är Norrland så förglesat att skogarna mest överflygs av arbetspendlare eller fjärran turister som vill bo på ishotell och skåda norrsken. Fast – invänder jag – svenska litteraturen har nog aldrig övergivit Norrland. Den verkade länge vara barnfödd där.
Det blev ett riktigt hörvärt Sommar – helhjärtat och som väntat väldigt välformulerat. Lätt men också tanketätt. Den stora berättelsen om Norrland vävdes in i den mindre som både var personlig och frustrerad. Den väven mynnade därför inte ut i något norrländskt varumärke utan snarare i en skavande fråga: Någonting har hänt – men vad? Po Tidholm lämnade en rad tänkbara svar.
Sista mening: Det är fritt fram att gnälla, det får man om man bor i Norrland.
Musik: Rätt igenom bra med lågmälda tempon och en återkommande ljudbild blandad av moll, mull och nynnade melodik.
Dagens sommarvärd: Supermodellen Caroline Winberg.
