Inför programmet utnämnde sig Kalle Moraeus till en av världens mest ointressanta människor. Den folkkära musikern och programledaren för bland annat Så ska det låta är givetvis medveten om att detta är en grov osanning, men hans ödmjukhet och självironiska inställning, som lyssnarna får en rejäl dos av, känns inte som någon tom pose.
Musiken spelar föga överraskande en central roll i programmet och är helt integrerad i berättandet. I Moraeus hem var det självklart att umgås med många musikaliska uttrycksformer och Beatles, Frank Zappa och klassisk musik blandades med folkmusiken som satte sig i pojken Kalles kropp och hjärna utan att det krävdes någon större innötning.
Trots att Moraeus säger att han inte ska saluföra så många åsikter tycker han ändå en hel del. På sitt underfundiga och samtidigt engagerade sätt ifrågasätter han ett medieklimat som mer och mer handlar om att stryka publiken medhårs så människor inte byter kanal och han fördjupar sig i konsekvenserna av dagens kändis- och idolhysteri. Vårdanställda, lärare och lokalpolitiker är mer värda ett idolskap än ”en liten flintskallig gubbe med fiol under hakan som öppnar luckor i tv”, hävdar han med stor bestämdhet.
Det blir ett sympatiskt och småroligt program som ställer väsentliga frågor om den rådande tidsandan.
Sista meningen: Tack och hej, leverpastej!
Musik: Speglar Moraeus allätarinställning: klassiskt, jojk, jazz, rock, folkmusik, pop och en sommarpsalm. Kebnekajse är självklart med – bandet som blev en vändpunkt i den unga Kalles liv.
Sommarvärd 25/6: Terese Cristiansson, journalist, utrikeskorrespondent och författare.
