Malmö är en stad med en stark ungdomlig och mångkulturell atmosfär. Tillfälliga turister talar gärna om känslan av att vara närmare kontinenten när man är där. Men Malmö är förstås mer komplicerat än så.
Lars Åberg har bott i staden i 60 år och vill berätta om ett annat Malmö med sin reportagebok Framtidsstaden. Hans Malmö är söndertrasat av segregation, social misär och kriminalitet. Och av ”mångkultur och multikulturalism”. Han skriver: ”För integrationsprojektet ser det faktiskt ganska mörkt ut i ett samhälle där de som ska blandas inte riktigt verkar vilja det.”
Det är en generalisering och de många generaliseringarna, framför allt om islam och muslimer, är den här bokens svaghet. Med sitt sanningsanspråk, sin övertygelse om att han ”ser saker som de är” är Lars Åberg en tidstypisk debattör, en sådan som vill ha rätt hellre än dialog.
Framtidsstaden har en underrubrik: Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?
Den frågan finns med genom hela boken. Lars Åberg intervjuar, kunnigt och drivet, med ett enormt faktamaterial i ryggen, många människor, kommunala tjänstemän och politiker. Alla vill inte vara med. Ilmar Reepalu, Malmös starke S-man under många år, tackar till exempel nej.
Men de som ställer upp har ofta en marknadsföringsinriktad retorik som är en slående kontrast till Lars Åbergs beskrivningar av det sociala haveri som råder i delar av Malmö. De ser samma stad men vill berätta olika historier om den. I mötet mellan de historierna – Åbergs nattsvart kritiska och de ansvarigas syn som är mer hoppfull – lever Framtidsstaden.
Som ni säkert anar delar jag inte Lars Åbergs syn på multikulturalismen som en katastrof och ytterst orsaken till de samhällsproblem vi ser idag. Men det är nyttigt att läsa hans bok. Han är inte ensam.
Fotnot: Lars Åberg är medarbetare i GP. Hans bok gästrecenseras därför av Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning.
