Saknar rubrik

ANNONS
|

Galleri Konstepidemin

t o m 19/10

86 keramiska objekt. Det är vad Hanna Jarlehed Hyving visar på Galleri Konstepidemin. Titlarna beskriver ofta formernas tänkta funktion, men säger ibland också något om dess material och form: "Skiva i porslinslera"; "Fat"" "Småfat"; "Rutor i porslin eller stengods". Mest radikalt blir det i "Porslinslera/celadonglasyr/akrylfärg/oxider". Formerna bär ofta bubblor, och glasyr används, inte först och främst som en skyddande yta, utan som formbart material tillsammans med leran. Och det är just de formella aspekterna av verken som är mest intressanta. Serien med mindre fat är särskilt vacker. Mindre utvecklad är förmågan att arbeta med presentationen i rummet.

ANNONS

Galleri Knoss

t o m 19/10

Om Jarlehed Hyvings keramik utnyttjar begrepp som exempelvis skivor och fat, och sedan utvecklar de estetiska formerna, så finner vi ett annat sätt att arbeta med konsthantverk i Karin Seuferts utställning av smycken på Galleri Knoss. Utgångspunkten är här istället att arbeta med den attraktionskraft som genererats av varumärkesbyggande. Kraften i exempelvis Nike och Adidas skapas genom att de erbjuder ett immateriellt värde, kopplat till livsstilar inom idrott och subkultur. Genom att utgå från värdeladdade logotyper, för att skapa smycken i PVC-plast, skriver Seufert å ena sidan in sig i den begärsstruktur som dessa varumärken har producerat, å andra sidan ställer hon implicit frågan om frihetens möjligheter, när det egna begäret inte på ett enkelt sätt går att skilja från multinationella företags imperativ: profit.

Röhsska museet

t o m 19/10

Efter Laurence Sternes The Life and Opinions of Tristram Shandy från 1759, är det svårt att inte se Boken som estetiskt objekt, konstruerat av en mängd olika aktörer varav författaren bara är en. Bokkonst är med andra ord ett kollektivt arbete. På Röhsska visas nu 25 böcker som valts ut att representera "Svensk Bokkonst 2007". Utnämningen - som pågått sedan 1933 - uppmärksammar dock inte boken i sin helhet, utan behandlar formen endast som ett sätt att lösa förpackningen av innehållet. Det framgår med all önskvärd tydlighet i den tillhörande exemplariska katalogen där urvalet motiveras genom smakomdömen så som: välgjord, vacker, gedigen. Möjligen hade man förväntat sig en curatorisk reflektion kring valet att särskilja form från innehåll på ett seriöst designmuseum.

ANNONS
ANNONS