Freddie Wadling berättar bland annat, som han har gjort även i många andra sammanhang, om sin svåra uppväxt. Freddie Wadling bodde med sin mamma och sin mormor, men då mamman jobbade mycket var det i praktiken mormodern som skötte den dagliga uppfostran.
Fick inte gå ut som barn
”Min mormor var lite märklig, hon var hyperneurotiker. Jag fick inte gå ut och leka för jag kunde göra illa mig, försvinna eller dö eller vad fan som helst. Jag fick inte leka med andra barn, helt enkelt”, säger Freddie Wadling.
Freddie Wadling var hårt utsatt av såväl sina "kamrater" och sina lärare på Torpaskolan i Göteborg.
”Jag var den absoluta bottennoteringen på hela skolan och placerades i den så kallade röda gruppen. Där var man utsatt både psykiskt och fysiskt.Mobbing på den tiden var som tredje världskriget ungefär”, berättar Freddie Wadling som reagerade med totalt tystnad.
Var tyst i sju år
Under sju år av sin uppväxt var Freddie Wadling helt enkelt tyst. Så småningom kom musiken, och framförallt punken, som en möjlig utväg. På scenen vågade han uttrycka allt det han bar inom sig.
Freddie Wadlings stol står tom under lunch och middag i kvällens avsnitt. Men han kommer alltså ändå i högsta grad vara närvarande när artisterna hedrar honom i lördagens Så mycket bättre.
- Det känns fortfarande som att han bara är sen, säger Jill Johnson i programmet som tillsammans med de andra planerat en mycket speciell, gemensam, musikalisk hyllning åt Freddie Wadling.
"De får gärna göra köttfärs av min musik"
Enligt vännen och kollegan Magnus Carlson hade Freddie Wadling uppskattat de andras tolkningar av hans musik. Själv säger Wadling i den inspelade april-intervjun:
”Frihet är viktigt inom musik. De får gärna göra vad de vill med min musik, göra köttfärs av den, skära den i småbitar Pytt-i-panna, kanske.”, säger han och konstaterar sedan krasst:
"Det är bara kul när någon visar lite intresse för en gammal tandlös jävel som jag."
