Efter succén med debutromanen Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp återkommer den franska före detta gränspolisen Romain Puértolas med en roman han påstår sig ha skrivit på ett par veckor. Med detta får det vara hur det vill, men det känns onekligen som om författaren huggit på första bästa infall, vilket innebär att det är en mycket skumpig resa för läsaren.
Kärnan i boken är en vacker historia om en ung fransyska, brevbäraren Providence, som adopterar den lungsjuka Zahera, en sjuårig flicka som tillbringat hela sitt liv på ett illa utrustat landsortssjukhus i Marocko. Då Zaheras tillstånd blir akut och ett askmoln hindrar Providence från att flyga till Marrakech lyfter hon av egen kraft – efter en snabbkurs i ett lokalt tibetanskt kloster. Hon blir omedelbart en sensation och president Obama trotsar askmolnet för att bli den första att fästa en medalj på hennes flyganpassade lilla bikini.
När det är som bäst kommer jag att tänka på Münchhausens absurdistiska fantasivärld. Men alltför ofta kör Puértolas ner sin berättelse i ett träsk av tröttsamma putslustigheter och rasstereotyper.
Han gottar sig åt ordlikheten mellan berber och barbar och släpper ifrån sig meningar som ”Globaliseringen påverkade verkligen alla branscher. Till och med den för lurendrejare, som de afrikanska magikerna hittills haft monopol på”. Det hjälper inte att han flikar in skojfriska metakommentarer där han försäkrar att han vet att blondiner inte är dumma och att alla berber inte är vildar.
Antingen får Romain Puértolas lära sig den ädla konsten att sovra, eller skaffa sig en bättre redaktör.
