Fantastik med absurda inslag. Kalle och chokladfabriken i Tim Burtons version motsvarar nog Roald Dahls och Willy Wonkas fantasier, skriver Bella Stenberg.
Fantastik med absurda inslag. Kalle och chokladfabriken i Tim Burtons version motsvarar nog Roald Dahls och Willy Wonkas fantasier, skriver Bella Stenberg.

Roald Dahl - alltid på barnens sida

Filmen SVJ, Stora vänliga jätten, som är aktuell på bio, bygger på en berättelse av Roald Dahl. I år är det 100 år sedan han föddes. Bella Stenberg har läst om några av hans böcker som nu kommer i nyutgåva.

ANNONS
|

Alla barn är utsatta, just för att de är barn. I att vara barn ingår alltid ett slags maktlöshet. Att Roald Dahls berättelser alltid står på barnets sida är ett av skälen till hans popularitet. Utsattheten och maktlösheten fick författaren mer än sin beskärda del av. Storasystern och pappan dog när han var tre år. Han vantrivdes i skolan, hela vägen från sitt första kok stryk i byskolan (för att ha lagt en död mus bland godiset i en burk i godisaffären) till mötet med internatskolans mer systematiska och internaliserade våld.

I år är det 100 år sedan Roald Dahl föddes, i Llandaff i Wales. I Storbritannien är det jubileumsår med fullt av firanden och Roald Dahl Day 13 september. I Sverige kommer böckerna ut på nytt. Sommarens trio är Häxorna, Kalle och chokladfabriken och Den fantastiska räven.

ANNONS

Dahls föräldrar var norska, och Norge återkommer i böckerna som en positiv, ibland exotisk plats. I Häxorna uppfostras en föräldralös pojke av sin stentuffa norska mormor. Häxornas mål är att förgöra alla barn i hela världen, och när pojken och hans mormor hamnar på samma hotell som de brittiska häxorna har sin årliga kongress påbörjas en ojämn kamp. Särskilt som den obehagliga Överhäxan förvandlar pojken till en mus. Men eftersom barnen som har huvudrollerna i Dahls böcker är hjältar, modiga och påhittiga, så låter de sig inte hindras.

Roald Dahls barn är måhända utsatta, men inte fast i en offerroll. De tittar framåt, hittar lösningar, genomför dem. Den mest passiva är den fattige och utsvultne Kalle i Kalle och chokladfabriken, som får sitt äventyr genom att hitta en gyllene biljett i en chokladkaka. När den excentriske herr Wonka släpper in fem barn i sin fabrik är godiset inte bara en symbol för lyckan, utan även för fantasi och kreativitet, nästan något magiskt. Både beskrivningarna av fabrikens alla läckerheter och de hemska häxorna och deras illdåd visar Dahls berättarglädje och känsla för detaljer.

Gemensamt för Dahls barnhjältar är att de ändå är ganska välartade. De är modiga och uppfinningsrika, och tar sig an de vuxna skurkarna. Oavsett om det är en genuint ond Överhäxa eller vanlig maktgalen vuxen. Barnen lyckas, och det goda vinner. Så det gäller att försöka vara god. Dahl insåg att livet inte bara är glädje och att alla människor inte är snälla, men han förstod också att även barn behöver mörka berättelser. Även det svåra behöver en spegel.

ANNONS

I september kommer Jojjes ljuvliga medicin, James och jättepersikan och Naddap dlöks, i våras kom Matilda (en favorit), Herr och fru Slusk och SVJ. Stora vänliga jätten i regi av Steven Spielberg går dessutom upp på bio imorgon, och med Dahls uppfinningsrikedom vad gäller ord och innehåll i kombination med berättelser fyllda av såväl mörker som hopp är det inte konstigt att hans verk filmas. Hans fantastik med absurda inslag är synnerligen lockande.

Kalle och chokladfabriken i Tim Burtons version motsvarar nog Roald Dahls och Willy Wonkas fantasier. Den fantastiska räven i Wes Andersons fina stop-motion-film avviker genom att varken vara gjord för barn eller stå på barnens sida. Den tunna boken har inget barn i huvudrollen, men trots att räven är en stöldernas mästare är djuren de utsatta, och Dahl behåller sitt perspektiv. De giriga och småsinta bönderna Bönne, Buns och Bena är gjorda som karikatyrer. När de med allt grövre metoder försöker gräva fram familjen Räv ur sitt gryt är det männen som tack vare rävens uppfinningsrikedom och djurens sammanhållning blir förlorarna och de utskrattade.

Barnen är hjältarna hos Dahl, men alla barn är inte hjältar. Eller ens snälla. Precis som de hemska vuxna straffas barn som är otrevliga eller bortskämda. De är lätta att identifiera, genom namn som August Glupsk, utseenden (påfallande många är tjocka) eller beteenden.

ANNONS

Det är en fröjd att läsa Roald Dahl, men särskilt Kalle och chokladfabriken är präglad av sin tid, inte enbart för sina tydligt moraliserande sånger om de bortskämda, matgalna och tv-beroende barnen. Den kolonialistiska synen på världen märks i hur herr Wonka har hämtat de stackars oompa-loompierna från deras hemska hemland och flyttat dem till sin fabrik. Där är de glada fabriksarbetare, sjunger och dansar – och får inte betalt i pengar, utan kakaobönor.

Men med den tro på att saker kan bli bättre som Dahl förmedlar i sina berättelser finns det alltid hopp. Ett öde går att förändra. Som pojken/musen i Häxorna säger till sin mormor: ”Det spelar ingen roll vem man är eller hur man ser ut, så länge man bara har någon som älskar en.”

UNG 6-9 år

Roald Dahl

Häxorna

Kalle och chokladfabriken

Den fantastiska räven

Illustration: Quentin Blake

Översättning: Viveka Tunek, Meta Ottosson

Rabén & Sjögren

ANNONS