Inte för att jag plötsligt förvandlats till en nyfrälst moderat utan för att Fredrik Reinfeldt håller en rak och sansad ton genom hela sin bok. Han svajar inte. Han slänger sig inte med påståenden som att vi nu ”måste ta folks oro på allvar”.
Nej, han står fast vid sina värderingar – trots faktiska eller påhittade svängningar i opinionen. Han vill fortfarande ”öppna hjärtat” för världen. Argumenten är de samma som tidigare: Det är moraliskt riktigt och det är bra för ekonomin. Utan en kraftig invandring kommer Europa att åldras till ekonomisk kollaps.
Tonläget har skruvats upp
Det politiska landskapet har förskjutits snabbt det senaste året. Frågor kopplade till ekonomi, arbetsmarknad och välfärd har fått stryka på foten till förmån för frågor om värderingar. Samtidigt har tonläget skruvats upp och blivit alltmer känsloladdat.
Fredrik Reinfeldt vill bort från det där. Han vill bort från det högljudda och dagsaktuella för att istället prata om de stora trender som sakta men säkert håller på att transformera vår värld. Han skriver påläst, om än lite tråkigt, om demografi, digitalisering och migration.
Konstruktivt samtal om framtiden
Om jag ska sammanfatta hans budskap i två korta meningar låter det så här: Världen kommer aldrig bli densamma. Därför måste vi lära oss att bejaka det nya istället för att drömma oss tillbaka till det gamla. Det är en bra utgångspunkt för ett konstruktivt samtal om framtiden. Världen håller onekligen på att förändras och vi med den.
Det finns mycket att invända mot Fredrik Reinfeldts politiska gärning. Och det finns mycket att invända mot de politiska recept han lyfter i Nya livet. Men i botten finns det en rakryggad hållning som är föredömlig. Fredrik Reinfeldt kompromissar inte med sina liberala värderingar, han står upp för dem.
På den punkten är hans bok ett välbehövligt försvar av det öppna samhället.
