Efter två säsonger som allsångsledare klev Petra Marklund av Skansenscenen i somras för att ägna sig åt sin egen karriär. Resultatet: albumet Ensam är inte stark som kom i november, hennes andra på svenska, med vemodig discopop och viss doft av Kent, Jocke Berg är även här en av samarbetspartnerna. Och så en turné med start Göteborg.
Det börjar lite trevande. Bandet smyger in i vita kläder, rökmaskinen slås på. Så några elektroniska ljud. Paus. Spotlight på Petra Marklund som sjunger Vilda fåglar a capella stående långt bak på scenen. Effektfullt. Men snart höjs volymen och så står hon längst fram i en lång morgonrockslilknande kreation med gitarr på magen.
Texten i Vem vänder vindarna är inspirerad bland annat av flyktingsituationen, berättar hon. Lovvärt, och texten är fin. Men det låter allt lite Carola ibland när hon tar i.
I Tonårsskildringen Kidz har en av verserna skrivits av Linnea Henriksson men Petra Marklund har också bett svenska tonåringar vara med och skriva. En av dessa finns med på scenen och sjunger sin egen vers. Fint!
Sen tittar September fram och Petra Marklund berättar om hur hitlåtarna är uppbyggda med samma beat i botten, Septembers enkvinnsorkester lägger loopar med rytm och stämmor. Och sen stämmer kören in. Kul sätt att återanvända gamla hits.
Men Händerna upp i luften låter förstås som vanligt. Fast det blir inte alls samma tryck med en publik som sitter ned. Inte så många händer i luften om man säger.
Som helhet en kompetent och snygg show med bra tempo, men lite tråkig. Petra Marklund har säkert sin publik och kanske har den vuxit efter Allsångsjobbet men jag har svårt att gå igång på låtarna, det blir lite jämntjockt liksom.
Singeln Det som händer i Göteborg stannar i Göteborg kom inte med på nya skivan. Men det är förstås svårt att komma undan den låten med turnépremiär i Göteborg. Även om den fick vänta tills extranumret.
Blev det någon allsång då? Jo då till slut så. Gissa vilken låt. Ledtråd: Göteborg.
