Nu törs Skander ta steget fram

Skander har redan provat många olika vägar i livet. Nu följer han sitt eget hjärta. Det är musiken, hiphopen, som är rätt väg för den 29-årige göteborgaren.

ANNONS
|

Skander hälsar och kikar lite under den lugg han inte har. Å andra sidan är skägget finfixat inför fotograferingen och han är oklanderligt klädd i grov denimskjorta, randig tröja och lagom baggiga byxor som slutar i ett par obligatoriska ljusa, välvårdade Timberlandkängor som synts på alla från Tupac till Kanye.

Utanför What's the Deli är det förmiddag i Majorna, dagen efter det stora snökaoset. Nu slår solen hårt mellan vita trädgrenar och ner i de upplogade drivorna som ramar in Mariaplan. Vi är på ett kafé som drivs av Skanders systers pojkvän och hans kompis och vi sitter ner med svart kaffe och rött the.

ANNONS

Det pratats ett tag om Skander, hans låt Nu (Don't panic) och kollektivet SOM031 där bland andra Skanders kusin Albin "Nibla" Hallberg men även Överklass, Nibla, Parham, Ikhana, Oh Majk! och DJ Finest ingår. Jag har fått höra ytterligare två låtar, Efter ikväll och Stupid, som är tänkbara singelsläpp under våren.

Hur tänker du kring att det kanske nu det händer, genombrottet?

- Det känns ganska konstigt att det går så fort, jag inte satsat på det så länge. Men det är samtidigt väldigt roligt, säger Skander och fortsätter.

- Allting tar tid med mig. Jag är en långsam människa. Det är skönt att ha den självinsikten. Men just nu vill jag ändå att det händer mycket och snabbt, i alla fall när det gäller musiken. Jag har slutat jobbet och vill att det ska fungera. Samtidigt har jag mycket att lära, mycket att acceptera när det gäller musikbranschen.

Vad var det som satte igång alltihop?

ANNONS

- Gnistan tändes under en Nibla session, viljan att verkligen göra musik kom då och det kändes bättre än någonting annat. Det var bara så jäkla roligt. Albin, Nibla, blev duktig så fort. Han har alltid var bra, men där bara stack han iväg. Om det gick två veckor utan att jag hört någonting av det han jobbade med så hade det plötsligt hänt jättemycket. Det var sporrande.

- Där träffade jag Lisa, Nikhana alltså, och när jag hörde henne så dog jag liksom bara. Hon är så bra. Och när hon, och Parham som jag kände sedan tidigare, tyckte att jag var duktig betydde det jättemycket. Jag har inte haft så bra självförtroende tidigare, berättar Skander.

Ändå har musiken funnits där hela tiden. Kusinerna Skander och Albin växte upp tillsammans på Styrsö där även mormor och morfar bodde.

- Vi umgicks hela tiden och på den tiden såg han väl upp till mig litegrand, jag var fyra år äldre. Men redan då var han mycket duktigare än mig på både fotboll och musik.

Albin flyttade till Oslo och under två, tre år hade kusinerna inte så tät kontakt. Men Albin återvände till Göteborg killarna hamnade i varsin lägenhet nära varandra. Då satte man igång på allvar.

ANNONS

- Albin var inne på hårdrock och ville bli superbra på gitarr, men var också ganska splittrad i sin musiksmak. Jag gav honom brända skivor med mina hiphop-favoriter. Jag ville bli som Nas, det var mitt mål, minns Skander och ler.

Du har varit kvar här i Göteborg hela tiden?

- Ja, jag är en så kallad räv. Jag har stannat i Göteborg. Jag har jobbat som kallskänka och kock, pluggat restaurang management och läst arabiska. De senaste två och ett halvt åren har jag jobbat på kontor. Jag har letat länge efter vad jag egentligen vill göra, men det har aldrig blivit något av det. Men nu hoppas jag att jag har hittat rätt

Det betyder mycket att kunna göra musik ihop med din kusin?

- Det är så sjukt avslappnat, jag behöver aldrig låtsas eller ha någon prestationsångest. Han kan mig inifrån och ut. Jag skriver mycket om kärlek, olycklig kärlek. Och ångest. Det är lättare att göra det tillsammans med någon som jag verkligen känner.

ANNONS

Hur känns det att andra ska höra musik som är så full av dina känslor?

- Det känns bra, jag har alltid gillat att vara ärlig. Jag har skrivit väldigt länge, men jag har inte delat med mig av någonting. Så nu när det äntligen är dags vill jag säga precis vad jag känner. Det är sådan musik jag själv relaterar till.

Varför har det dröjt innan du tog det här steget?

- Jag har inte vågat tro på det. Jag hade ingen direkt kontakt med musikbranschen i Göteborg och mina vänner sysslade inte med musik. Jag såg liksom ingen annan lyckas.

ANNONS

- Och så kommer jag från en familj som hade vissa förväntningar. Min pappa är arkitekt och det var väl inte riktigt musik han hade tänkt sig att jag skulle syssla med. Så jag har försökt hålla musiken som en hobby och hitta ett "riktigt" jobb.

Är pappa nöjd nu då, när det börjar hända saker?

- Jag tror det är delat... men han gillade när jag hamnade mellan Bowie och Springsteen i din spalt i GP. Det var fint. Då skickande han ett sms, det har han aldrig gjort förut. Han har varit på två spelningar nu.

- Pappa har ganska svårt att förmedla känslor och så, men jag tror att han är stolt. För tillfället i alla fall. Sedan har han ju också ett kreativt arbete. Hon är jätteduktig på att teckna och måla, han är en konstnär.

Det är såklart viktigt för dig, man vill ju göra sina föräldrar stolta.

ANNONS

- Ja, det är självklart. Han är en stark mansfigur i mitt liv. Så det är klart att man vill imponera på sin pappa. Jag var duktig i skolan och hade bra betyg, jag vill göra honom stolt. Men sedan har jag varit för splittrad för att hitta rätt. Förrän nu.

Nu har du ju dessutom en till familj, i kollektivet?

- Ja, och där finns så mycket kreativ energi, du kan aldrig slumra till för då går de andra förbi dig. Inte som en tävling, men vi sporrar varandra och är väldigt nära även på ett personligt plan. Vi träffas så mycket som möjligt och gör grejer även utanför musiken. Vi blir bättre och bättre av att vara tillsammans alla åtta.

Skander har skaffat sig en liten hemmastudio men det mest görs fortfarande i Parhams och Niblas studio vid Vagnhallarna. Överklass har sin studio en trappa upp, Skander rör sig mellan våningarna efter humör. Sex, sju låtar är redo för mastring och lika många till är så gott som klara. Målet är att släppa ett album efter sommaren. Skander säger att det går lättare och lättare, han har hittat både metod och flyt.

ANNONS

- När jag var yngre vill jag flexa, göra det svårt och hitta konstiga flows. Jag ville vara en bra rappare. Nu vill jag göra det så enkelt som möjligt. Nu handlar det om att uttrycka känslor mer än teknik.

Är Nas fortfarande förebilden?

- Nas är fortfarande min favorit, han är ju inte bäst just nu, men han har gjort så mycket bra. Han är personlig och målar upp bilder med några få ord. Att lyssna på Nas är som att läsa en bra roman, jag gillar hur han berättar en historia. Sedan var han alltid lite mörkare än andra stora rappare, det fanns något melankoliskt över honom.

Hur mår hiphopen i Göteborg?

- Scenen har inte varit så bred även om det alltid funnits några som varit duktiga. Men nu händer det mycket. Det är många som går ihop, connectar och gör musik tillsammans. Där finns bland annat Sammy och Johnny Bennet som gör saker ihop med en ung kille, en duktig producent som heter Filip Hunter. Jag tror jättemycket på en sångerska och låtskrivare som heter Lowam Kidane. Och så har Eddi Cayn och Ralph Cheesy intressanta grejer på gång

ANNONS

Om vi ses om ett år, vad har hänt då?

- Då har jag släppt mitt album och då har alla i S.O.M. också släppt sina skivor så att vi är i en position där vi kan spela mycket och turnera tillsammans. Det är dit jag vill.

ANNONS