Anu Tuominen samlar på saker. Kanske är det riktigare att säga att hon samlar på färger. Sakers färger. Färgers saker. Inte bara stenar som havet slipat släta utan också oansenliga ting som klädnypor, tvålaskar, kammar, skohorn. Hon ordnar dem, i större eller mindre konstellationer, efter färg, eller efter hur färg och ting tangerar minnet (tumvantar, skolkritor, suddgummin). Idén och effekten är ofta enkel: skalan med skohornen i alla regnbågens färger heter För mina gråa skor. De gamla väggtermometrarna är ordnade från kallt blått och grönt mot gult och rött och verket heter Varmt och kallt.
Hennes material, förutom små eller stora arrangemang av ”ready-mades”, för att nu tala konstspråk, är främst virkningen. Trådar i klara färger hänger ner från de synbarligen betydligt mörkare virkningarna i Grå och grå till de ursprungliga trådrullarna, som en studie i färgblandning i ett för ”konsten” ovanligt material. Men här finns också en stor väggkonstellation med Tuominens samling av grytlappar med cirkelmönster med titeln Riktiga färgcirklar.
Real colour circles. Man kan anta att verket anspelar på en viss typ av geometrisk abstraktion, hos några konstnärer med cirkeln som tema, som var en dominerande riktning inom främst amerikansk konst under femtio- och sextiotal. Det finns förstås en ironi i hur det vardagliga, de låga materialen och det kvinnliga hantverket hos Tuominen i titeln spelas ut mot abstraktion, anspråk och systematisering. Men det anti-hierarkiska hör till det förväntade i dagens konst, det är snarare den konkreta ting-färgpoesin som inspirerar på den här utställningen. Och samlarlusten. Bakom verken anar man loppmarknaderna, inte bara som en fantastisk palett utan också som ett kollektivt minne, om än på glid mot glömskan. Men kammen och grytlappen är evig.
