Vilken plats har Afrika i världen idag? Det är grundfrågan i de sju essäer som den ständigt nobelprisaktuelle kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o samlat i boken Se Afrika. Essäerna, översatta av Pär Svensson, har skrivits vid olika tidpunkter, några bygger på föreläsningar, som han hållit världen över. För den som läst Thiong'os romaner är det slående hur han förmår omvandla de resonemang han för i sina essäer till levande litteratur.
Allt diskuteras och beskrivs: globaliseringen, miljöförstöringen, slaveriet och kolonialismen, avkoloniseringen och skuldslaveriet. Gårdagens våld och dagens kan han beskriva så här: ”Rwandas vålnad kommer att hemsöka oss länge och den blir inte mindre fasansfull bara för att den belgiske kungen Leopold II utplånade och lemlästade en miljon människor i slutet av 1800-talet för att gynna gummihandeln och de belgiska bankerna.” För allas vår framtids skull önskar han på bokens sista sida att alla länder måtte förvandla sina vapen till plogbillar.
Ngugi wa Thiong'o återkommer till det absurda i att den afrikanska välutbildade eliten föredrar att producera och lagra kunskap på de gamla kolonialmakternas språk och menar att just detta ”är en starkt bidragande orsak till Afrikas efterblivenhet”. Själv tog han för länge sedan konsekvensen av sin övertygelse och skriver sina romaner på sitt modermål kikuyu.
Han understryker att väst inte bör komma undan sitt moraliska ansvar för den världsdel de förslavat, berikat sig på och styckat upp genom godtyckligt dragna gränser. Men inte heller Afrika kan svära sig fritt från skuld – det fanns medlöpare redan under slavhandelns tid och i dag blir alltför många av maktens män rika på folkets bekostnad. Hans besvikelse är uppenbar och kritiken, grundad i hans marxistiska övertygelse, är svidande. Han ser vad alla kan se, att klyftor växer mellan länder och inom länder. ”Lyxen däruppe bygger på misären därnere.”
