Myten om den starke entreprenören

Recension: Elon Musk, mannen bakom den hajpade elbilen Tesla, framstår som en slavdrivande arbetsgivare menar Björn Gunnarsson som läst hans biografi.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

En morgon när jag passerar genom parkeringsgaraget i grannkvarteret står där en Tesla på laddning. Jag hajar till. Det är första gången jag ser den hajpade elbilen på nära håll, och blir imponerad bara av skalet. Jag kan heller inte låta bli att undra vem i mitt grannskap som investerat så skapligt i framtiden. Även nylanserade Model 3 kostar en bra bit över 300 000 kr.

Mannen bakom Tesla, och en rad andra företag, heter Elon Musk. För den så kallade teknikoptimistiska gröna rörelsen är han en frälsare. För affärsjournalisten Ashlee Vance, som skrivit hans biografi, är han ett mellanting mellan superhjälte och gud. Det tycks som om kapitalismen alltid har behov av myter om den starke entreprenörsmannen. Vances blandning av andfådd, ideologiskt betingad naivitet och misogynt kändisreportage gör inte boken till någon särskilt upplyftande läsning.

ANNONS

Den har likheter med Brent Schlenders och Rick Tetzelis biografi om Steve Jobs, kanske framförallt för att huvudpersonernas offentliga personae verkar så lika: visionära entreprenörer som med hjälp av hänsynslöshet och ekonomisk riskaptit flyttar fram teknologins gränser. Båda framstår också som slavdrivande arbetsgivare som håller sina anställda upphängda mellan dyrkan och förtvivlan.

Men Musk-biografin säger också en del intressant om utvecklingen inom den samtida ekonomin. Musk framstår som något av globaliseringsmotståndare. Där konkurrerande företag på sedvanligt sätt lägger ut tillverkning i låglöneländer och utveckling på entreprenad, gör Musks företag allting själv. Bilfabriker bygger bilar i USA, raketprojeketet SpaceX kapar kostnader genom egen innovativitet och egna uppskjutningsramper. Att en och annan Falconraket kraschat– senast i juni förra året, strax efter att Vances bok kommit ut – betyder inte att företaget avviker från sin affärsplan.

Vance ser också Musk som motsatsen till sedvanliga Silicon Valley-entreprenörer, som med mjukvarualgoritmer vill hjälpa oss att dela bilder på gulliga barn och djur. Musk bygger saker i den reella världen. Han fattar att om det över huvud taget ska finns bilar i framtiden ska det vara elbilar laddade på solceller. Hans visioner om Marsresor och kolonisation av rymden är kanske lite spejsade – ursäkta skämtet – men ska det finnas fortsatt utforskning av kosmos måste den vara väldigt mycket mera kostnadseffektiv än NASA:s.

ANNONS

Det är onekligen ett stort problem att, som Vance skriver, nutidens skarpaste hjärnor ägnar sig åt hur de ska få folk att klicka på annonser, i stället för att investera i den gröna teknikrevolution som världen förtvivlat behöver.

Även om Elon Musk personligen framstår som en skitstövel i Vances porträtt, så uträttar han åtminstone något gott. Kunde han så bara börja tillverka elbilar för andra kundsegment än rika snubbar som vill leka miljömedvetna på motorvägarna så vore han kanske verkligen en frälsare. Nu gäller det, som Vance skriver, att förverkliga framtiden så fort som möjligt.

ANNONS