Emil Svanängen, eller snarare hans alter ego Loney Dear, har av sin nya skivbolagschef Peter Gabriel beskrivits som en europeisk Brian Wilson. Jag vet inte det jag.
Sant är att Loney Dear bygger känsliga, sammansatta låtar i lager på lager på lager, och hela tiden med mycket luft i ljudbilden. Men mina tankar går snarare till John Grant, Bon Iver och Steve Mason.
Det är på den höga nivån han rör sig, Svanängen, och det går inte att lyssna med ett halvt öra. Han kräver din uppmärksamhet och ditt fulla fokus. Så gör dig själv en tjänst, stanna upp och lyssna ett par gånger på vackra Lillies eller avslutande There are several Alberts here.
ANNONS
