Man kan tycka att det är en udda kombination av verk, Korngolds närmast lättsinniga pianotrio, komponerad 1909-10 när tonsättaren var tolv år gammal, och Messiaens Kvartett för tidens ände, skriven 1940 under tiden som krigsfånge i lägret Görlitz och uruppförd under de svåraste av omständigheter, av fyra musiker som också de var fångar.
Men Trio Poseidon– Sara Trobäck Hesselink violin, Claes Gunnarsson cello och Per Lundberg piano, i Messiaenverket förstärkta med klarinettisten Urban Claesson – spelar otroligt fint, med en absolut musikantisk närvaro. Det skapar fascinerande förbindelser mellan de båda verken. Det uppstår en lyrisk lätthet som inte minst Messiaenkvartetten vinner på. Här blir musiken inte så tyngd av metaforiska läsningar av det ödesmättade och apokalyptiska. I stället får musiken vara just musik och de solistiska passagerna kan sväva fritt och fjäderlätt, som det fabulösa klarinettsolot med utdragna tystnader och vibrerande djupa klanger. Urban Claesson framför passagen med en beundransvärd koncentration.
Men kanske är lekfullheten i Korngoldtrion nyckeln till denna känsla av befrielse i Messiaens berömda kvartett? Det är svårt att inte imponeras av det klangligt fullödiga och rytmiskt dansanta spelet. Kommunikationen mellan musikerna är omedelbar och vidöppet lyssnande, nästan som om musiken vore improviserad. Man följer med dem i varje sekund.
