Gitarrtrio. Man kanske tänker John McLaughlin, Paco de Lucía och Al di Meola. Det här är lite tvärtom. Obetydligt fokus på solist och solo, obetydligt bråttom. Istället stor vikt lagd vid ljus, rymd, efterklang. Det är lyrisk gitarrmusik i bästa mening, fem kompositioner av vardera Towner och Muthspiel, långsamt verkande, fulla av små förskjutningar och vackert filigranarbete.
Towners ton och klang känner jag, Muthspiel och Grigoryan bara till namnen. De två senare är roliga bekantskaper.
Här finns såväl sex- som tolvsträngat, elektrisk och baritongitarr, allt klingar med samma sköna självklarhet.
