Starboy är ett intagande album: dekadent och sorgligt samtidigt som det är snillrikt medryckande, dansant och lätt.
The Weeknd lutar sig tungt på 80-talets popmusik, där den mest uppenbara men inte enda referensen är Michael Jackson. Det börjar och slutar med Daft Punk, och däremellan sjunger Lana Del Rey en snutt. Det är perfekta samarbeten, som präglar hela stämningen, och bäddar upp för bland annat det oemotståndliga mörkret i Six feet under.
Nästan 20 låtar långt går en del av albumet på sparlåga, och gränsen mellan opersonlig megastjärnepop och unik snöflinga är hårfin. Det är där han balanserar och ibland snubblar.
ANNONS
