Musikhösten har dragit igång på allvar och det är rena rama strömhoppet med stora artister som släpper de första låtarna från kommande album.
Kapten Röd har inte annonserat någon ny skiva men spelar på Slottsskogsvallen nästa helg. På scenen finns också hans älskade Stina Velocette, stark artist i eget namn. Med nya Rudeboy love har kaptenen gjort en otroligt fin kärlekshyllning. Innerlig, solig, nära och uppriktig. Fullt i klass med kollegan Håkan Hellströms Kär i en ängel.
Håkan släppte under fredagen en liveupptagning från Ullevi, Du fria med Silvana Imam och First Aid Kit, som jag minns det var det ungefär där konserten lyfte ett snäpp. Vågar man hoppas på att resten av spelningen kommer också?
Oskar Linnros var en av höjdpunkterna under sommarens Way out West och släppte under fredagenupp några fler låtar knutna till projektet Väntar på en. Där finns den omedelbara men samtidigt på djupet drabbande Oavsett men också den glimrande Cherrie-duetten ÖverAllt. Oskar är tveklöst en av landets mest angelägna artister.
Såväl Taylor Swift som Foo Fighters släppte också nytt. Swifts Look what you made me do signalerar ett betydligt hårdare och klubbigare uttryck än tidigare. Inte helt lyckat såhär långt, men det kan säkert lyfta när man hör låten tillsammans med resten av de nya låtarna.
Dave Grohl och hans gubbars låt heter The Sky is a neighborhood och är en bluesig historia där det låter som att man inspirerats av allt från Jack White till Black Keys och Led Zeppelin.
Tillbaka i Sverige, och Göteborg, smög supergruppen Cyhra ut sin allra första låt - Karma. Med medlemmar från In Flames och Amaranthe gör man putsad, melodiös metal som jag faktiskt är väldigt, väldigt svag för. Kanske inte min dagliga genre, men jag älskar In Flames och det finns något ännu snyggare, och dessutom mycket personligt, i Cyhras musik och texter som attraherar.
Thåström fick däremot inte till någon fullträff med Old point bar, första låten från kommande plattan Centralmassivet (29 september). Nya Körkarlenär tydligare, mer industri, mer monoton och som allt med en grym sånginsats av Joakim Thåström. Liksom på många av sina låtar på senare tid blickar textförfattaren Thåström bakåt i tiden, men med full närvaro i framförandet.
