Ringo Starr spelar tills han inte längre kan

Snart femtio år har gått sedan Richard Starkey hoppade in som ny trummis i ett Liverpoolband. Sedan dess är Ringo Starr för evigt förknippad med The Beatles. Nu sitter han på ett kontor i England, svarar teatralt med sin karaktäristiska spjuverröst "detta är Ringo, Liverpool, England", och menar att han inte funderar över den där fab four-tiden särskilt ofta.

- Jag tänker bara mycket på det när jag pratar med människor som du. Alla är intresserade av The Beatles som band. Nu kommer jag med ett annat band till ditt land och det är tack vare The Beatles som jag får den här möjligheten att komma ut och turnera, säger han.

Ni spelar också Beatles musik?

- Ja, men jag spelar bara låtarna jag gjorde med Beatles. Jag gör inte Yesterday eller Paperback writer, hahaha.

Skulle det vara som ett skämt?

- Ja, hahaha. Yesterdaaay, börjar trummisen sjunga med vibrerande bas.

- Hahaha! Nä, jag gör bara With a little help, Yellow submarine, Boys och sådana låtar.

Men de där åtta åren måste ha varit väldigt omvälvande, jämfört med resten, eller?

- Jo, jag förstår vad du säger, men jag menar att vi alla utvecklas på något sätt varje år. Förhoppningsvis. Vi var ett klubb-band i Liverpool och blev världens största band. Vid sidan av det gjorde vi några verkligt fantastiska skivor.

De senaste 22 åren har han från och till turnerat med en lång rad olika versioner av sitt All Starr band. Nu ger han sig ut på en Europasväng med en elfte upplaga av bandet som gör sin enda Sverigespelning på Liseberg.

- Jag har privilegiet att spela med en massa musiker. Det kändes som en god idé när jag började 1989 och jag tycker fortfarande att det är en bra idé. Jag får möjlighet att dels komma ner och vara artisten, sångaren, dels att spela trummor tillsammans med alla dessa goda musiker. Det passar mig perfekt. Det fungerar.

Ringo Starr säger att han är galen i att spela trummor, att han ler när han gör det, och konstaterar självsäkert att han också är en mycket god underhållare. Under sommarens turné gör han 28 konserter och firar sin 71-årsdag när bandet når Hamburg den 7 juli.

Hur är det att turnera som en äldre man?

- Som en mogen man, menar du? Faktum är att jag aldrig har känt mig mogen. Men det är inget problem. Jag är en musiker. Vi spelar tills vi inte längre kan. Just nu är jag i gott skick och klarar av det. BB King är min hjälte. Chuck Berry är fortfarande där ute, och Jerry Lee Lewis, jag var nyss på hans skiva. Vi kan fortsätta.

Vad är det som drar dig ut?

- Jag älskar att framträda och underhålla och det är det jag gör. Det är viktigt för min själ.

Hur viktigt är musik i jämförelse med exempelvis sex eller politik?

- Varje sak har sin plats. För mig är kärleken det allra viktigaste. Därefter kommer musiken.

Sextiotalets signatur.

- Ja, jag är från sextiotalet och är fortfarande peace and loving.

Hur hoppfull är du om att världen ska fatta det budskapet?

- Jag är riktigt hoppfull att en dag kommer även du att säga peace and love.

Nuförtiden är inte Liverpool Ringo Starrs hemmabas. Han och frun Barbara Bach bor dels i södra England, dels i Los Angeles i Kalifornien.

- Jag vill inte vara i England under vintern så då åker vi oftast till LA. Sedan kommer vi tillbaka till våren för det är inget vackrare än England på våren. Vi har en fantastisk trädgård med massor av växter och blommor och det är bara vackert.

Hur skulle du beskriva dina dagar?

- Jag går upp, går till gymmet, vandrar runt på fälten, ägnar mig lite åt affärer och spelar musik. Sådan är en vanlig dag. Jag äter lunch. Men det finns inget specifikt jag gör varje dag. Jag bara lever och saker poppar upp.

Hur mycket lyssnar du på musik?

- En hel del, dels cd men nu också genom internet. Det stora med internet är att jag kan lyssna på en massa band och sångare och på så vis fatta vad som händer. Jag kan sitta där några timmar och ladda ner eller bara lyssna utan att ladda ner på itunes.

När upptäckte du senast något nytt?

- Det var nog Arcade fire. De har en massa känslor i det bandet. När folk säger att inget händer behöver man bara lyssna. I varje land, inklusive ditt, finns det en massa band som spelar. Det är väldigt glädjande för mig att upptäcka. Jag är en bandman och älskar att lyssna på band.

Hur är känslan du får när du är med i ett band?

- När det är riktigt bra expanderar hjärtat medan jag spelar. Såvida du inte spelar själv kan jag aldrig förklara det för dig. Det finns vissa stunder när man spelar tillsammans på en scen då publiken och bandet är helt tillsammans. Det är en lycka.

Och när inte det händer?

- Då jobbar man. Du kan inte gå ut varje kväll och förvänta dig den högsta lyckan, men vissa kvällar inträffar det. Då njuter man bara av stunden.

När Ringo Starr får höra att han ska spela i en nöjespark i Göteborg skrattar han och säger att han tänker leverera en väldigt underhållande show. Men det blir ingen specialare utan samma koncept som i alla andra städer i ett överskådligt turnéprogram.

- En del gör 200 konserter. Som The Beatles spelade vi praktiskt taget varje kväll, gjorde 28–29 kvällar i månaden. Nu gör jag 28 gig efter en veckas repetitioner och sedan tar jag semester.

Först ska han också mixa sin nya platta som är tänkt att komma i januari. På den medverkar bland andra Eaglesmannen Joe Walsh, Eurythmicshalvan Dave Stewart, jazzbasisten Charlie Haden och Tom Petty-pianisten Benmont Tench.

- Och så jag så klart, som leder hela bandet. Det blir Ringo rockpop, hahaha.

Vad står överst på semesterlistan sedan?

- Vi kanske tillbringar sommaren i södra Frankrike, kanske i England. Man vet aldrig, vi kan åka vart vi vill. Jag har sex veckor att göra vad som helst och har inte bestämt mig för mer än att ha semester.

Du är inte golfare eller nåt?

- Jag brukade spela golf ett tag, men ledsnade. Jag spelar inte något. Det är väldigt lätt för mig att bara hänga.

En assistent som uppenbarligen sitter intill trummisen hojtar att det är dags att sluta.

- Peace and love, broder, säger Ringo Starr.

Peace and love på dig med.

Henrik Strömberg