Nino Ramsbys, ja tidigare Nina, nya skiva går endast att köpa direkt av artisten. Den kommer på posten tillsammans med ett vackert (!) kvitto där Nino hälsar att hen inte kommer att kontrollera inbetalningarna men litar på att det funkar.
Redan där etableras en förtroende som sedan bara växer medan man lyssnar. Ramsby har under många år fört en kamp i toleransen namn och samtidigt brottats med sin egen identitet som transperson. Skivans titel och tema är en tröst och påminnelse om att både Nino och alla vi andra är fina precis som vi var, som vi är och att det finns en väg mot lugn acceptans.
Nino Ramsby bär en sällsam förmåga att kunna ställa frågor som gör ont men samtidigt göra det med sådan omtanke och inte sällan brutalt torr humor att de går att hantera i lugn och ro. På den här skivan är musiken ordentligt avskalad, texterna är som en slags fortsättning på den gröna diktboken som kom för något år sedan. Bara gitarr och sången, alldeles nära. Vackra följsamma, ibland aviga melodier och så plötsligt i låten Morsan och farsan blåser Jonas Kullhammars kvintett massa syre och blod in i musiken. Lars Lerin har för övrigt tagit Nino Ramsby, fotokonstnären, under sina värmländska vingars beskydd. Ett så kallat "match made in heaven."
