Jag har inga problem med att Miley Cyrus lever som hon vill. Hennes explicita image och ”nakenchocker” är resultatet av en cynisk bransch, som man kan ägna timmar åt att kritisera, men varför ska Miley Cyrus mätas med en annan måttstock än manliga rockstjärnor?
Däremot finns det såklart orsaker att ifrågasätta Miley Cyrus vägval. Inte minst hennes förra album, det knarkflirtande och lo fi-flummiga projektet med Flaming Lips frontfigur Wayne Coyne (som visade sig vara en kanalisering av sorgearbetet efter att Cyrus hund Floyd dött). Det lämnade en del övrigt att önska.
Men det finns desto fler skäl att faktiskt hylla Miley Cyrus. Hennes arbete för HBTQ-rörelsen och hemlösa ungdomar har hjälpt massor av människor i USA.
Stödde Clinton
När hennes presidentkandidat Bernie Sanders förra sommaren förlorade demokraternas nomineringskamp mot Hillary Clinton valde Cyrus att inte sura utan att ta det mogna, ansvarsfulla beslutet att istället stödja Clinton i presidentvalet.
Det fanns också genuin värme i Miley Cyrus framträdande vid stödgalan efter vårens terrorattentat i Manchester.
Dessutom är hennes nya album riktigt skönt. Sångerna är avslappnade och öppna, Miley Cyrus har sänkt garden utan att bli det minsta mjäkig. Om det inte lät så töntigt skulle jag säga att albumet känns vuxet, i alla fall mer moget än någonsin.
Duett med Dolly
Younger now är Miley Cyrus sjätte album och har helt korrekt beskrivits som en återgång till hennes countryfärgade rötter (pappa är som bekant countrystjärnan Billy Ray Cyrus), inte minst manifesterat i den charmiga duetten Rainbowland med Dolly Parton, Miley Cyrus gudmor.
Här finns också flera snygga ballader. She’s not him inleds med stråkar och blås och följs av en enkel men fin pianoslinga. I would die for you låter nästan som Miriam Bryant medan Inspired är en avskalad, nostalgisk resa till Miley Cyrus barndom, det är lekar vid bäcken, smutsiga fötter och drömmen om ett ... tja, enklare liv kanske? Utan att bli alltför personliga känns det ändå som att texterna ligger nära Miley Cyrus själv.
Popsångerna funkar bäst
Bäst funkar dock de renodlade popsångerna. Malibu har ett skönt driv och doftar av hav, sandstränder och kaliforniskt solsken. Thinkin och Love someone är närmast Shania Twain-stunsiga och A week without you Lana Del Rey-cool, fast i Miley Cyrus lekfulla tappning.
Titelspåret Younger now (i alla fall namnet) kom förresten till Miley Cyrus efter att mamma Tish sagt att hon känns yngre nu som 24-åring än när hon var litet barn. Internet kan alltså sluta spekulera. Det är ingen blinkning åt Bob Dylan och hans berömda fras i My back pages, ”Ah, but I was so much older then, I’m younger than that now”.
