Najwa Karam fyllde Götaplatsen på Kulturkalaset

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Förra året uppträdde den libanesiska sångerskan på hotell Gothia Towers. Biljetterna var knappast billiga. Najwa Karam har gjort andra, liknande lyxkonserter i väst, men självklart är det folkfest av ett helt annat slag när det är gratiskonsert på kulturkalaset. Vädret är tidigare under kvällen nästan lika illa som under förra helgens festival, men nästan exakt när konserten börjar slutar det regna. Det känns som ett gott omen och den här kvällen kommer att leva kvar i mig under lång tid.

Avenyn förvandlas under några timmar till en paradgata i Beirut eller någon annan metropol i mellanöstern. En fin gest av staden till alla de arabisktalande människor som numera lever i Göteborg. Najwa Karam har gjort en del patriotiska låtar, jag ser libanesiska flaggor, men också Syriens flagga, kan inte arabiska och vet inte vad hon säger under sitt sparsmakade mellansnack, men det känns som vi, publiken, under konserten åtminstone försöker glömma regionens konflikter och istället förenas i musik som drivs fram med livsbejakande rytmer och passionerad sång.

ANNONS

LÄS MER:Tiotusentals såg libanesiska världsstjärnan på Götaplatsen

Najwa Karam har alltsedan de första skivorna i slutet av 80-talet växlat mellan traditionella sånger som bottnar i folklig dans och ett mer modernt popspråk. Live blir det mer folkigt och dansant och traditionellt än vad jag väntat mig. Till vänster om mig är det dabkedans, ringdans, nästan hela tiden och på konserthusets trappa sjunger folk med i texterna med en smittande entusiasm. Extra liv är det när slagverken, handtrummorna, tablah och durbakke, lyfts fram, det blir som en signal, en inbjudan till vild dans.

Enligt klassisk arabisk sångkonst börjar Najwa Karam många sånger med melodiska, utdragna sångfraser, med svar från stråkar och oud, innan snirklande synthmelodier och det rytmiska tar över. Hon har sålt över 50 miljoner skivor och även om hon är något mer old school än dagens unga stjärnskott från Libanon och Egypten är det ingen tvekan om att det är en stjärna som har kommit till stan. Hon rör sig inte i onödan, men verkar inte vara en diva, ler med hela ansiktet, och sjunger så övertygande, att till och med Poseidon rör på benen.

ANNONS