Så mörk är natten i midvintertid... har den inte blivit lite mörkare i år? "Dagarna blir mörkare, men det är vi som är ljuset", säger Malena Ernman på Konserthusets scen innan hon börjar sjunga den gamle pianopedagogen Carl-Bertil Agnestigs välkända julsång.
Och ljuset sprider sig under denna kväll när julens drottning är på besök. Malena Ernman kan verkligen konsten att skapa julstämning så det gnistrar om det. I år är hon ute på sin sjätte julturné.
Medan publiken sätter sig klär musikerna granen på scenen medan de nynnar på julsånger, och så gör Ernman entré. Det blir tre nummer innan hon presenterar sin gäst. Det är spröda, stillsamma arrangemang. Vackert.
Årets gäst är Lasse Berghagen, egentligen undrar jag om hon inte skulle klara sig rätt bra utan en gäst. Med dessa fantastiska musiker bakom ryggen och en mångsidighet som gör att hon kan växla från opera, till jazz, till pop utan att blinka.
Men hon måste ju hinna byta kläder. Fyra klänningar, en fantomendräkt och en bastkjol hinner hon få på sig innan kvällen är slut.
Och Lasse Berghagen står sig rätt bra på scenen, även om de där vitsarna känns lite mossiga och Höstvisa från Äppelbo rätt malplacerad i en julkonsert. Men hans egen Pinocchio är en fin låt, den gör han bra. Tack för att Teddybjörnen Fredriksson fick stanna hemma, förresten.
Efter paus är det Luciatåg där Ernman är Fantomen och Berghagen Lucia det skojas lite om normkritiskt luciatåg. Det hela slutar med att Malena Ernman sjunger O Helga natt i Fantomendräkten. Men jag glömmer vad hon har på sig för hon sjunger så himla bra.
En annan sak jag gillar med henne är att hon får fram text så bra, man missar inte en stavelse och det låter som hon tror på allt. Det blir extra tydligt när hon övar sig på Tennysons nyårsdikt. Oj, vad den dikten träffar.
Publiken är entusiastisk och sjunger gärna med i såväl Berghagens Sträck ut en hand som extranumret Härlig är jorden.
