Vissa sångröster balanserar ständigt på bristningsgränsen, och gör det på otroligt vackert sätt. Just en sådan röst har Mø. Den skär genom ljudbilden som ett samurajsvärd, utan att förstöra den. Det är en stor bidragande faktor till att hennes konsert på Flamingoscenen är 50 minuter ren njutning.
Hon går ut starkt, och dansar runt i sin Joy Division-tröja som om det inte fanns någon morgondag.Men den riktiga vändningen kommer i låten Kamikaze som får igång det något slöa publikhavet. Mø är en liveartist av rang, och få artister har lyckats med ett så ambitiöst publikfrieri hittills på Way out West. Hon är nere i publiken och härjar två gånger om. Bara en sådan sak.
Tyvärr är basen alldeles för hög. Det är för all del härligt med lite tryck, men det här var som att stå bredvid ett JAS-plan med motorerna på högvarv. Men den som inte blev danssugen av den här konserten måste ha bly i benen.
