Kings of Convenience

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Håhåjaja. Hur sjutton bär man sig åt för att recensera en kreativ process? Hur hittar man vettiga, relevanta ord för att beskriva något ofärdigt, material som ännu inte är redo för tyckande?

För detta är ju förutsättningarna när två av Norges mest sönderälskade myspojkar kommer på efterlängtat besök: vi i publiken är en del av skapandet, mitt i arbetet med nya skivan The Unrecorded Record – duons första skiva på sju långa år. Våra reaktioner, vårt tyckande, är med och påverkar slutresultatet. Typ.

Under 70 minuter bjuder Erlend Øye och Eirik Glambek Bøe oss alltså på musik vi aldrig hört. Fjärran från greatest hits och publikfrieri får vi i stället en unik inblick i mittemellanland. Idel råmaterial, så gott som färdiga melodier och – till och från – lite felspel och osäkerhet.

ANNONS

Tio nya låtar – nio titellösa – de flesta faktiskt så gott som klara. Patenterad stämsång, klassisktsmåsåsigt och lite enahanda till och från – glädjande ofta Simon & Garfunkelsk perfektion och andakt, hos såväl musik som publik.

Och visst känner man igen sig. Det må vara nya låtar men det är lik förbannat Kings of Convenience. Musik som, känslomässigt, detaljmejslats fram för att fungera som soundtrack till lagom kalla höstdagar. Låtar som – om man ska vara elak – är svåra att skilja från varandra. Musik som agerar fond till gyllengula löv, stickade halsdukar och varma drycker vid en eller annan öppen spis. Ordet ”mys” är omöjligt att hålla på avstånd. Lika omöjligt är det att värja sig mot duons charmlösa charm. Anspråkslöst, småtaffligt och, tja, igen, mysigt.

Tio nya låtar följs av tre extranummer. Misread, I’d Rather Dance with You och Homesick. Sedan är det nog. Och vi lämnas i ett bitterljuvt dike fullt av motstridiga känslor. Glädje över att få ha varit inkluderade i den stora varma kram som är Kings of Convenience och deras försiktiga steg mot nytt material. Och lätt sorg över att det kommer att dröja ännu ett tag innan vi får ta del av den färdiga skivan och ännu längre tills vi får se de fina gossarna på scen igen. Den som väntar på något gott …

ANNONS
ANNONS