Ken Ring och Ebbot | Liseberg, fredag

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Att Ken Ring och Ebbot skulle bli blodsbröder i Så mycket bättre var i ärlighetens namn ingen skräll. Två av Musiksveriges loosaste cannons och udda filurer är redan på pappret ett radarpar och att boka dem till samma scen samma kväll är både rimligt och smart. Nu stannar i och för sig samarbetet på Liseberg vid att Ebbot ringdansar tillsammans med delar av publiken under Kens avslutningsnummer men mentalt sitter de ihop. Framförallt genom att, trots tv-framgångarna, inte vika sig en tum från sin ursprungsidé.

Ken Ring brölar och brötar, visar långfingret åt fotograferna och rappar sönder rösten redan under introt. Samtidigt visar han i ballader som Du och jag och Själen av ett hjärta att han har ett av Musiksveriges allra starkast bultande sådana. Hjärtan alltså. Han sjunker in i texten, känslorna ligger en decimeter utanför spons-hoodien och just dessa är sensommarens allra mäktigaste stunder.

ANNONS

Ett 90-talsmedley, en diger gästlista med bland andra Vic Vem och fina sångerskan Samia och många nävar i luften senare går Ken Ring i mål och lämnar plats för Ebbot Lundberg. Mannen som lätt skulle kunnat casha in med en slätstruken storbands- och konserthusturné men som gör precis exakt tvärtom. Såklart.

Han kallar in knattarna i Side Effects som kompband, får Hurricane Gilbert att mönstra på och bjuder i slutändan på exakt samma sorts överväldigande psychrock som han alltid gjort. The Soundtrack of Our Lives Grand Canaria och Second life replay samsas med en stökig Lill Lindfors-cover och låtar från hans sologiv Homo Futurus EP. Piggt, vasst och ett jäkla riv när hela gänget rullar igång Gbg-boogien och Ebbot släpper ut monstret inombords.

Betyget då? En gemensam fyra? Skulle lika gärna kunnat satts separat.

ANNONS