Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/4

Kajfes sätter punkt för sin trilogi

Det blir en spännande mix när Goran Kajfes fullbordar sin musikaliska trilogi.

Skivor

Jazz
Goran Kajfes Subtropic Arkestra
The reason why vol.3
(Headspin)
 

You can count on me är första låten på Panda Bears soloalbum Tomboy (2011). En av de finaste poplåtar Animal Collective-medlemmen har spelat in. Enkel, med en direkt melodi. När Goran Kajfes Subtropic Arkestra tolkar låten på tredje skivan med musik som inspirerat dem är det just den hymnlika melodin som byggs ut och flyger iväg som en luftballong över staden och det är så jävla vackert att jag nästan bölar.

Jag tänker på när Otomo Yoshihides jazzkvintett gjorde Jim O´Rourkes Eureka på en liveplatta eller när Neneh Cherry & The Thing uträttade storverk med Suicides Dream baby dream. Eller processionen jag såg på William Kentridge-utställningen på Louisiana tidigare i år där jazz smälter ihop med sydafrikansk musik i verket More sweetly play the dance.

Spännande mix

Det är den sista skivan i trilogin och precis som på föregångarna är det en spännande mix låtar Goran Kajfes gäng sätter tänderna i.

Inga turkiska spår, men två afrikanska 70-tals-låtar, Ibakish tarekigne av Hailu Mergia & Walias band och Ne rien voir, dire, entendre av Benins afrobeatkungar Orchestre Poly-Rythmo de Cotonou som spelade på Clandestinofestivalen i juni i år.

Förvånande att arkestern inte tolkat ethiojazz tidigare. Musiken passar dem perfekt, Hailu Mergias melodi förvaltas snyggt och blåsarna Per Ruskträsk Johansson, Per Texas Johansson, Jonas Kullhammar och Kajfes himself hittar en himmelsk balans.

Små prickar av spräckjazz

På den hårdsvängande Dahomeydansen är det andra musiker som hamnar i kikarsiktet, Johan Berthling (bas), trummisen Johan Holmegard samt Juan Romero som spelar berimbau.

Le monde avait 5 ans av den franska elektronikasärlingen Bernard Fevre och en låt av det obskyra psykjazzsoulbandet US 69 glider ihop och skapar en mer abstrakt musikpalett där alltifrån små prickar av spräckjazz sätts samman med melodiskt lugn och drömska klaviaturklanger av Jesper Nordenström.

En annan samtida låt, Sandy av Caribou, funkar fint, men den känns mer anonym än Panda Bears hymn.

Bothén tolkas med bravur

Ett av de centrala spåren på första volymen var Archimedes Badkars Badidoom, komponerad av Christer Bothén. Bothén, en av de första i Sverige som förenade jazz och afrikansk musik, dyker upp även nu, med titelspåret från albumet Trancedance han gjorde med bandet Bolon Bata en bit in på 80-talet.

Åldermannen gästar inte, synd, men det är en annan låt som tolkas med bravur, med ett pulserande, repetitivt driv, och innerligt spel av, bland annat, Goran Kajfes och gitarristerna Reine Fiske och Robert Östlund.

Se mer från - Skivor V35
Mest läst